Bokstavsgnäll

Varför är det så att de texter som är absolut lättast att skriva, som rinner över tangentbordet som vatten, också är de bästa? Och de texter som är absolut svårast och tråkigast att skriva också blir de sämsta? Jag får inte ihop det... Det är orättvist. Det borde kallas något i stil med Murphy's lag.

Det känns inte ett dugg romantiskt här i min skrivarlya.


Därför en favorit i repris:

”Det pratas en hel del nu för tiden om att bara arbeta en halvtimme om dagen och så skulle allt arbete i världen bli gjort. Tja, jag har ju aldrig kunnat skriva mycket mer än en halvtimme om dagen. Om man skriver en halvtimme om dagen blir det en massa skrivet med åren. Sannerligen hela dagen väntar man på att få skriva den där halvtimmen om dagen. ”

-Gertrude Stein