Varning för självömkan

Jag är för otålig för att vara sjuk. Seriously. Febern gick över på en dag och det är förvisso snabbt för att vara influensa, men då vill jag att det ska fortsätta så. När jag nu är inne på dag två utan feber tycker jag att jag är frisk, och börjar därför planera veckans två utbildningstillfällen som jag ska hålla (ambassadörsutbildning på torsdag kl. 18, intensivkurs på lördag kl. 10). Det har gått bra under dagen, jag är nästan klar, men nu är jag så sanslöst trött. Matt i hela kroppen.

Att hänga upp lakan för att stänga ute det fantastiska solskenet för att istället kunna titta på televisionen drog musten ur mig. Och ja, troligtvis arbetsdagen också. För att inte tala om turen till postrummet (en Samtid, en tidning från Coop Medmera, när ska jag få min VanityFair?!).

Eftersom jag är hypokondriker with a reason googlar jag fram: "Efter att ha haft influensa är man ofta trött ett par veckor." Ett par veckor! My, oh my.

Ett sådant mellanland, antingen är man väl sjuk eller så är man väl frisk? Nu är jag för frisk för att kolla på tv men för sjuk för att gå ut. Det här varken eller-tillståndet gör ingen glad.

Nej, jag orkar inte ens blogga. Dags att vila en stund.