Tvåla in sig i svintarmar

"Den hemlige kocken" och "Äkta vara" har fått mig att fundera. Fundera över hur orimligt det är att som vegetarian ha stora kval över skinn och gelatin i godis, men samtidigt äta massa annan mat med animaliska tillsatser. Inte bara äta. Nej, även schamponera och tvåla in sig i fiskfjäll, svintarmar, fostervatten, moderkaka, talgkörtlar, bindväv, hästhår, urin... Fresh.

Jag började slå upp olika ingredienser i våra schampon och tvålar på Environmental working group's Skin Deep cosmetic safety database och upptäckte till min förfäran att samtliga produkter innehöll olika cancer- och allergiframkallande ämnen. Eller vad sägs om ingredienser som i studier kan göra dig infertil eller irritera din hud och hårbotten? Kanske inget man vill ha nära sin hud och hårbotten... Nivea Pearl & Beauty creme oil innehåller till exempel coumarin.

Detta är saker som man egentligen vet men som man inte orkar tänka på.

Jag tror mitt nyårslöfte börjar utkristallisera sig.

Jordskalv i Lund!

Jordskalv i Lund! Mellan 4,5-5 på Richterskalan. Byggnader skakade och i vår lägenhet for en röd glaskula i golvet. En kompis som bor mittemot berättar att hon vaknade tjugo över sex av att hela sovrummet och sängen skakade.

Jag? Jag sov som en stock.

GERTRUDE STEIN:

”Det pratas en hel del nu för tiden om att bara arbeta en halvtimme om dagen och så skulle allt arbete i världen bli gjort. Tja, jag har ju aldrig kunnat skriva mycket mer än en halvtimme om dagen. Om man skriver en halvtimme om dagen blir det en massa skrivet med åren. Sannerligen hela dagen väntar man på att få skriva den där halvtimmen om dagen. ”

Bamse om att betala skatt

Undertecknad kan ha citerat följande Bamse skola på ett högstadieprov i SO om politiska ideologier. Det är klockrent. Samtidigt väcks frågan: Hör det hemma i en barntidning? Men för mig, än idag, är det ett mantra. Även när jag förvirrar mig in i småföretagardjungeln där man per automatik måste sucka över att hälften av det intjänade försvinner i skatter och avgifter...

Jag inser dock att det kommer att dröja innan jag går på plus. Så tack för hjälpen!

(Själv har jag dock varit mer engagerad i vad våra skattepengar faktiskt går till, det vill säga att stat, kommun och landsting köper in varor för miljarder utan att ställa etiska krav. Läs mer om kampanjen som tog oss till Almedalen 2006-2007. Förbättringar är på väg inom detta område men det går långsamt...)

Bamse om nedrustning

"Sweden Ranks Second in the World in Per Capita Weapons Exports." Läs intervju med två svenska fredsaktivister på Democracy Now.

Enligt Svenska Freds är Sverige totalt sett på åttonde plats i världen, och även om det varierat genom åren kan man med säkerhet säga att Sverige - trots sin litenhet - befinner sig på topp tio vad gäller vapenexport.

Totalt spenderar världen 8 000 miljarder kronor per år på militär rustning (www.vapenexport.se).

Apropå fredspriset: "And Bofors is where Alfred Nobel actually established the weapons industry" (citerat ur Democracy Now). Men i ärlighetens namn trodde Nobel på på antimilitarism och nedrustning. Annars hade han inte instiftat fredspriset.

Det gör Skalman också. Här smider han om bråkstakarnas svärd till plogbillar...

Bamse om oschysst turism

Jag upptäckte massa Bamsebilder från mitt gamla skolarbete från högstadiet, och blev påmind om hur bra jag och Bamse klickar politiskt. Herregud, vilka klockrena poänger! (Miljö, djurrätt, fred, jämlikhet, jämställdhet...)

Jag tycker vi börjar med fairtrade, eller ska vi kalla det fair tourism (kryddat med lite civil olydnad)? Läs gärna Jennie Dielemans "Välkommen till Paradiset" eller besök nätverket Schyst resande för lite tips om hur man kan resa just schyst. En god idé kan vara att sluta pruta.

Habibu stjäl kött från turisterna, och det blir fest i byn:

Julstämning

Jag har börjat pyssla med julklappar! I tomten.doc funderar jag över alla överraskningar som ska inhandlas - och tillagas - till nära och kära. Till alla er som jag av någon anledning inte byter klappar med skickar jag mängder med tankar som räknas.

Tänd adventsljusstake, julmust och julklappstankar. Full circle.

Däremellan har jag flow på uppsatsen.
FLOW! Det går som på räls.

Ta i trä.

Dessutom:
Snart ska vi baka lussekatter. Saffran är inhandlat! I ambivalensen tror jag att jag har funnit ett sätt att lyckas kombinera min stora kärlek för julen med mitt missnöje med kommersialismen som flyter i dess kölvatten. Kanske.


War is over if you want it.

Amerika!

Jag sitter vid min laptop vid middagsbordet. Uppsatsdokumentet är öppnat. Inget mera. Tittar på den färgglada Amerikakartan - vår skolkarta från 1954 - som är upphängd på väggen:

Saltsjöstaden. Hudsonviken. Röda Floden. Stora Saltsjön.

Jag menar: Saltsjöstaden!

Om allt ändå kunde flyta som Mississippi.

Jag kom att tänka på en gammal bekant. Vad gör hen nu, funderade jag. Snabbt. Facebook. Bingo! Tänkte skicka ett mejl. Men först. Vidare till hens blogg via länk i profilen. Efter ett par klick vet jag mer än jag borde. Om mörker och ett liv som gått snett. Stängde ned fönstret.

Klickade bort vännen. Så snabbt det kan gå.

Förlåt, men jag har tillräckligt, jag har så det räcker och blir över ändå.

En annan fundering över Facebook: hur alla människor som vi har försökt glömma och ta bort ur våra liv återkommer på bilder i vänners gallerier, hur vi inte kan radera men ändå uppenbarligen kan radera, kvickt med ett klick.

Julhandla hållbart är smart!

Vad tänker ni på när ni hör julhandla smart? Jag tänker: julhandla ekologiskt, julhandla närproducerat, julhandla fairtrade, men framför allt:

julhandla begränsat.

DN Ekonomi associerar annorlunda. I artikeln "Så julhandlar du smart" tipsar reportern bland annat om följande: skriv en lista, klä dig rätt för timmars shopping, spara kvittot, håll koll på ångerrätten, ta med växelpengar till toaletten, och... ta med ryggsäck till alla dina inhandlade julklappar. En ryggsäck!

Lever vi i olika världar? I så fall föredrar jag att leva i min värld.

PS. Ibland undrar jag om det där med "klimatsmart" för vissa fungerar som ett förkläde att ta på när det passar. Det fungerar ju inte så, och smart julhandel är inte att ta med ryggsäck och spara kvittot. Smart julhandel är något annat. För:

"Shopping has become intertwined with human rights. Consumers are increasingly seen as important active holders of responsibility for global welfare and the human rights of distant others" (Micheletti-Follesdal, "Shopping for Human Rights", 2007)

Analogt

Jag tänkte tillbringa söndagseftermiddagen i fåtöljen med en god bok och en kopp kanelte men istället fastnade jag i den här lomoshoppen. Efter att ha sett lomokameror på Urban Outfitters i Köpenhamn igår blev jag återigen sugen på en sådan. Antingen en Diana+ eller en Holga. En julklapp till mig själv (ja, jag svajar såklart i antikommersialismen, just nu får dock åsynen av en potentiell hobby väga tyngre, ungefär som att jag älskar jul och att leta julklappar till nära och kära, och därför kommer fortsätta med det. om inte i så extrema mängder, och om möjligt: hållbart)!

Lomografirörelsens slogan är "don't think, just shoot" vilket passar mig utmärkt. Det jag gillar är också de drömlika bilder som, förhoppningsvis, blir kamerans resultat.

Jag ska dock först testa den Fisheye som Calle fick av mig en gång i tiden, den där tiden när jag senast hade en obsession for lomo. (Vad hände med den? Jag gillar obsessions.)

Det här kan man läsa om Diana på Wikipedia:

"The Diana camera is a simple, low-quality plastic-bodied box camera. The Diana takes sixteen 4 × 4 cm pictures on 120 film, leaving a large part of the film surface unused. Though often referred to as a toy camera, the term is somewhat misleading, as the Diana is fully capable of taking actual photographs. The term "toy camera" is often used to denote a very simple camera, and includes various basic vintage cameras as well. It is widely considered as an ideological predecessor of the 1980s Holga. Dianas are said to have a 50 % chance of light leaks & other photographic "problems," which give such "flawed" photos made by the camera an individualistic character."

Jag lutar åt en Diana framför en Holga, den verkar mer twisted, mer out there.

Det jag gillar är att kameran egentligen är en trasig, dysfunktionell leksakskamera. Den läcker in ljus men har ändå nytillverkats (därav Diana+) ungefär precis som den var när den slutade produceras för typ två decennier sedan. You gotta love the dreamy imperfection.

Lomography World Archive.
En blogg dedikerad till "old, crappy cameras".

Shoot from the hip!

Svar från SJ:s kundtjänst:

Tack för ditt mejl.

Jag beklagar att vårt svar har dröjt så att tidpunkten för din resa har passerat.

Med vänlig hälsning

SJ AB

Dagens klagovisa

Elliott Smith, may he rest in peace, gjorde en fin cover av Cat Stevens, also known as Yusuf Islam, "Trouble".

Uppsatsen sedan. Det känns inte bra. Mentalt är jag redan långt härifrån, jag söker jobb, jag planerar vårens Rättvisemärktutbildningar och jag skriver frilansreportage. Jag vet att jag brukar klagosjunga, men den här gången är jag inte riktigt säker på att det kommer att gå vägen.

Jag vill hellre läsa "Dreamland" om Island före den ekonomiska kollapsen, jag vill hellre julpyssla, jag vill hellre lyssna på covers. Jag vill hellre blogga. Så det gör jag!

Herregud: Historien upprepar sig.

Tåg!

Jag klev på X2000 i Stockholm mot Lund igår morse vid 8:20. Alla andra avgångar var fullbokade. I alla fall. Tvärs mittemot mig sitter en äldre brittisk man med son. Han säger till sin son:

- Att ta flyget tar en timme och tio minuter, men det tar så lång tid att ta sig till och från flygplatserna att man lika gärna kan ta tåget. Det tar ju ungefär lika lång tid.

Sa han. På engelska, då. Han pös av stolthet av denna fantastiska idé.

Vi spolar fram fyra timmar. Tilläggas kan att loket krånglat och tåget därför fått stanna, stängas av, och startas igen tre gånger. Förseningen är cirka 45 minuter.

Mannen till sin son:

- Jag kan inte komma ihåg att det tog så här lång tid sist. Det är för lång tid. Tre, tre och en halvtimme är mer lagom. Det här är sista gången vi tar tåget.

Och det är så SYND. Så synd för jag såg hans entusiasm dala med timmarna som långsamt flöt förbi. Enligt Banverket är den ideala restiden max tre timmar. Jag tror det stämmer. Därför vill jag ha snabbare snabbtåg, ungefär som de som finns i Frankrike och Spanien. Då skulle vi kunna ta oss från Lund till Stockholm på ungefär tre timmar.

Men först och främst vill jag sälla mig till skaran som tycker att statens järnvägar, med sitt monopolsystem, borde uppföra sig bättre:

1. Billigare biljetter.
2. Färre förseningar.
3. Bättre hemsida.

Då kan jag stå ut med fyra timmar och tio minuter till Stockholm. Tills vidare.

***

För övrigt anser jag att bästa soundtracket till min C-uppsats, som inte jobbat på under veckan som gått, är den jag lyssnar på nu, Cat Stevens - Trouble. Men jag säger som I sa på journalistutbildningen och som J sa vid dagens lunch:

GOOD ENOUGH.

Good enough damnit.

ekorekolycka!

Efter en dags utbildningsjobb belönar jag mig själv med yogitea classic med råsocker, samma goda te som jag och Calle blev bjudna på under besöket i ekobyn i Baskemölla för ganska exakt ett år sedan (besöket som resulterade i mitt reportage i DN). Jag gillar att sluta cirklar. Dessutom passar det gott i vinterkylan.

Dagen tillbringades vid miljöförvaltningen i Malmö och temat var rättvis handel, i viss mån också Rättvisemärkt. Schysst. Det gör jag gärna om (förutom att man blir lite mör av att ta bussen 7:20). Efter en trevlig förmiddag, en fantastiskt god jordärtskockssoppa (ekologisk och vegansk!) belönade jag mig själv med en tur till Astrid & Aporna, som jag i Malmös nya Eko/Fairtrade-guide hade upptäckt låg precis i krokarna.

Astrid & Aporna är en vanlig livsmedelsbutik men ovanlig i så motto att den specialiserat sig på produkter som är ekologiska och schyssta. Mycket passar också veganer. Och ärligt. Jag ser inte mig själv som någon överdrivet känslosam person (förutom när jag kollar på Extreme Home Makeover, men ärligt, det påverkar väl alla), men jag blev nästan rörd till tårar:

Tänk att handla i en butik där det ekologiska och det rättvisa är NORMEN snarare än undantaget. En kyldisk med allt ekologiskt, mycket veganskt.

Jag var tvungen att översvalla butiksbiträdet med beröm.

Det här handlade jag:

Rättvisemärkt kanel (inte den vanliga sorten, utan äkta kanel, som ska vara mildare än cassiakanel som vanligtvis säljs i butiker), Rättvisemärkt quinoa (proteinbomb!), Ekologisk äppeljuice, Ekologisk parmesan med vegetariskt löpe, och slutligen...

Min personliga favorit, och min överraskning till Calle när han kommer hem från jobbet (förutsatt att han inte läser min blogg under arbetstid...):

EN RÄTTVISEMÄRKT CHOKLADKALENDER!

Lyckan är komplett. Kan jag inte få byta ut Willys?

Se, det snöar!

Jag borde skriva uppsats men istället läser jag om frostskadade pelargoner. Det hör väl till. I alla fall. Egentligen borde jag vilja skriva uppsats för jag har lånat så sanslöst intressant litteratur, om down-shifting, ecology, Fairtrade, love, life, everything. Efter att ha bläddrat i Juliet B. Schors "The Overspent American" var jag tvungen att mejla vännerna om att ställa in julklappsbytandet i år. Med risk för att ta Handels utredningsinstitut och deras årets julklapp på orden så blir det nog snarare en Upplevelse i år. Det ligger ju i samtiden.

Mamma föreslog för massa år sedan att familjens julklappspengar borde skänkas bort istället. Detta tyckte jag var ett dåligt förslag. Självfallet. Jag var ju ett barn. Nu tycker jag det är bättre förslag, mamma.

Juliet B. Schor:

"Rudolph the Red-Nosed Reindeer was invented by an ad man for Montgomery Ward. Even Thanksgiving, arguably our most authentic holiday, was movied a week earlier by Franklin Roosevelt in 1939 at the urging of a department store owner hoping to lengthen the shopping season."

Vi ska väl inte ens tala om tomten (också det en ad man, fast Coca-Cola).

Att dissa julen är så tråkigt, det är inte det jag vill. Tvärtom: jag älskar julen, ljus, snöstorm, mys och hasselnötter och annat gott. Det är sakerna jag vill ha ut.

Schor igen: "Once you realize that large inventories of toys for children are a recent phenomenon, or that our ancestors didn't wrap gifts, it's easier to do things differently."

Att åtgärda järnbrist

Jag bestämde mig för att gå en vegetarisk matlagningskurs. Döm av min förvåning när det inte fanns någon i Lund. Inte som jag kunde hitta i alla fall. Allt som fanns var, hör och häpna: Matlagningskurs för herrar. Om det inte vore för att de lär köra på tallriksmodellen (aka: stor köttbit) hade jag kunnat nästla mig in bland herrarna.

Så nu har jag dragit fram Veganias kokbok (tack Maja) och Vegetarisk kokbok (lån av mamma, hon kanske vill ha tillbaks den...?) istället. Projekt 1: Gör en matsedel.

Learning by doing, trial and error and fake it til you make it.

Man kan ju försöka.

Vuxenpoäng

Försäkringsbolaget TryggHansa ringde mig precis: "Är det du eller Carl som har hand om försäkringarna?" Herregud. VuxenFlash. "Det är nog vi båda", svarade jag. Hur har andra det? JomenvisstMannenharhandomförsäkringarnasjälvbrukarjagdiska.

Det lustiga var att det han skulle fråga mig/oss/Carl om var MIN olycksfallsförsäkring som vi bakat in i hemförsäkringen eftersom jag tidigare var helt oförsäkrad (sorgligt annars om min teve från 1998 skulle ha bättre skydd än jag). Det visade sig att jag bara är försäkrad I LUND. Ja. Jag lämnar ju Lund ibland va.

Så jag fick en ny dyr olycksfallsförsäkring om utifall att jag skulle skada mig i Malmö eller Stockholm eller, ja, HELA EUROPA. Så om jag skulle skada mig i Amsterdam är jag nu försäkrad. Känns skönt.

Fast jag får fortfarande inte bli sjuk. Taiträ.

Rapport från ett ensligt kontor III

Runt åtta blev jag väckt. Då hade de börjat borra. Sanera PCB. Eftersom PCB visst, enligt mina efterforskningar, liknar DDT tycker jag att det är klokt och bra att det saneras.
MEN. Mitt hem är mitt kontor.

För att inte tala om min C-uppsats som ska skrivas.

Bullret är i hela lägenheten. Och då har de inte ens kommit till oss eller vår våning ännu.

Snart tar jag min laptop och beger mig ut på stan.

(På Vildanden läckte visst PCB ut i marken så de fick gräva upp giftig jord med grävskopor. Låt oss hoppas att det inte händer här.
I så fall.)

Blues från Sverige

Fuktigt duggregn i novembermörket. Den där trista månaden innan julen. En månad som man får lysa upp på eget bevåg, med cykellampa, lunch på Govindas och inflyttningsfika.

Inflyttningsfika i ett trevligt korridorsrum (med fönster att sitta i!) på andra sidan järnvägen.

Det är aldrig så tungt att cykla uppför kung Oscars bro som i skymningen innan julen.

Bob Dylans "Sarah" är ett fint soundtrack till det här vädret. Och lite blues från Sverige (Andersson Wij).

På ett sätt gillar jag det ändå. Solen kan vara så full av krav. När vädret är så här kan man göra vad man vill.

Så jag gör vad jag vill.

Ikväll blir det quinoa med höstäpple (och halloumi!).

Äntligen!

President or rock star?

Poet.

Election Day!

Right wing-tant väljer bok i amerikansk bokhandel (i SVT):

- Obama Nation! It's about how awful he is. He is a socialist! But... you like that in Sweden, sa hon och skrattade.

gerillamarknadsföring:

Här kan man rösta på Calles finalistbild i Metro Photo Challenge.

GRATTIS CALLE!

Barnvakten

Igår passade vi lille A. Lekte, läste, nattade. Vi läste Sven Nordqvist "Var är min syster?" Så himla fin. Nordqvist är så bra. Jag förstår varför den fick Augustpriset. Sedan läste vi leksakskatalogen. Sedan försökte vi komma ur att läsa leksakskatalogen (men den var mycket pedagogisk och målade pojkar i blått och flickor i rosa så vi inte skulle bli förvirrade, och flickorna fick öva på att vara mammor och pojkarna på att leka med bilar). Pottan, blöjan, tandborstningen, det tog minst en timme, hur småbarnsföräldrar står ut varje kväll... det begriper vi inte.

När han äntligen lagt sig... pottan igen! När han äntligen lagt sig... strumpor! När han äntligen lagt sig... lätta på blöjan! Sedan sov han som en stock.

Vi också.

Sockerhög

Steker äpplen, havregryn, smör och socker. Det kallar jag sugar high. Så bakar man när man saknar ägg i kylen men ändå ska belönas efter en pärs till dag. Att man kan bli så omskakad och slut av bara grubbel. Som icing on the cake, som kronan på verket och som grädde på moset hade jag också studiecirkel ikväll mellan 18-20:30. Så. Sötsaker och TV-serien "Tell me you love me", på ettan. Varje onsdag klockan 22:00. Note to self and everyone I know: se den.

"DON'T SWEAT THE SMALL STUFF, AND IT'S ALL SMALL STUFF."

"The very act of focusing on imperfection pulls us way from our goal of being kind and gentle."

- Robert Carson

Självhjälpsböcker presenterade på Oprah är ju ganska pinsamt. Men åh så sant.

Klockrent:

"Herschel hade kliat sig i huvudet och frågat vad fan det var - "upp-stånd-delse" - och Jacob hade sagt att det betydde att Messias hade kommit för att rädda de kristna men bara de kristna; det betydde också att de kristna förväntade sig att få återuppstå i sina egna kroppar när Jesus Kristus återvände till jorden. Herschel gav ifrån sig ett förvånat men föraktfull ljud.
'Vad då för jävla kroppar, pappa. De där döda kropparna i gravarna?'
Ja, så var det. De döda kropparna i gravarna.
Herschel skrattade sitt andfådda, gnäggande skratt. Som om det var ett skämt, Jacob Schwart kunde inte låta bli att le: hans äldste, obildade son hade lika skarp blick för det mänskliga självbedrägeriets tragiska fars som den store tyske pessimisten Arthur Schopenhauer.
Det hade han faktiskt."

Lever på tåg II

Snart sitter vi på tåget till Göteborg. Bokmässa, yes we can! X2000, jag får hålla i mig i svängarna. Vissa tycker att det är ett spektakel. Jag gillar spektakel. Jag vill lyssna på Susan Faludi i ena hörnet och skriva under på protestlista för Jordens vänner i andra. Omvirvlande äventyr. Lite work och lite play.

Tåget går om mindre än fyra timmar och innan dess: soporna, disken, packningen, PM-skrivandet och cyklandet till stationen. Dags att bruka allvar.

Sms på fel håll

"Du har fått fel nummer för jag är tyvärr inte din mormor. Hoppas du får rätt nummer av din mamma."

Så kan det låta när man smsar till fel mormor (mormor, mobilnumret som står på Eniro är fel!)

Fråga: Får man lov att säga mormor när man är 23 år? Eller resulterar detta automatiskt i att mottagaren tror att man är ungefär hälften så gammal...?

DN på nätet

OK, det fanns tydligen på nätet också, men jag tror nog det är snyggare i papper:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=829741

(ni får copypaste, jag vill inte att DN-läsare ska komma hit via "bloggar som länkar")

I morgon...

...ska jag köpa DN. Det tycker jag att ni också ska göra.

Och om ni inte brukar göra det tycker jag att det är läge att kolla in bostadsbilagan. DN Bostad heter den. Detta även om ni inte funderar på att köpa hus i huvudstaden.

(Om man inte vill köpa går det bra att läsa på biblioteket! Särskilt om man jobbar på ett!)

Måndag är en tom tavla

I min uppochnedvända värld har helgen inneburit jobb. I den ekvationen blir måndagsförmiddagen en ledighet som jag längtat efter. Och vad gör man då? Särskilt när man sin vana trogen, trots efterlängtad sovmorgon, går upp klockan åtta... (Jag börjar tro att det inte finns morgon- och kvällsmänniskor, att det mer handlar om när man går och lägger sig.) Tips mottages tacksamt. Än så länge har jag sett på Top model 4, myst på soffan med katten, slösurfat och skickat två jobbrelaterade mejl*. Samt lyssnat på Ryan Adams, "Gold". Snart MR-föreläsning och sedan fika med en vän.

*När jag borde ha tagit en promenad i höstsolen och läst Oates senaste. Det är lätt att vara efterklok.

Veckoprojekt: Simhallen (vill du med?). Lunchdejter (vill du med?). SOL-plugg (vill du med?). Skaffa laptop (har du tips?). Skaffa skrivare (har du tips?). Skriva reportage (har du idéer?). Lära mig mer om egenföretagandet (vet du hur?). Skriva PM (vill du läsa?). Besök, kanske, på European Social Forum (vill du med?).

Kom ut från Willys med en full matkasse vägandes en miljon kilo. Min cykel var helt inmurad av andra cyklar. När jag kommer täpps den enda utvägen effektivt till. Jag fattar inte: hur tänker man? Kaos. Medan jag försöker balansera min cykel, min cykelkorg och min tygkasse full med varor (ägg och glödlampor balanserade farligt högst upp), precis när jag är övertygad om att världen är ond och människorna med den: då kommer en man och flyttar cykeln som står i vägen. Jag är helt i chock över hans vänlighet.

Mer sådant, snälla

Tjuvlyssnat

Söndag 8:40
Stockholms tunnelbana
röda linjen: Universitetet-Slussen

Medelålders man med två flickor, åtta-nio år, i matchande tröjor som det står Brommagymnasterna på. De pratar om den ena flickans matsäck:
"Du har tre bars att fritt disponera under dagen"
Varpå flickan svarar:
"Då äter jag ett nu."
Sedan säger mannen till flickan att hon sitter som en tonåring:
"Vi ska inte befrämja ett dåligt beteende.
Befrämja, uppmuntra."

Lever på tåg

Jag har upptäckt luft i mitt schema. Det händer mellan 13:30 och 16:00 vilket är den ungefärliga tiden jag är hemma innan det blir dags att ta tåget till huvudstaden. Morgonen började hektiskt med seminarium på min kandidatkurs - nation, orientalism, Irak som artificiell stat, Mellanöstern som europeisk konstruktion i en kolonial kontext - och jag smet in om Hälsningsgillet i borgen på väg hem. Ungefär som vanligt: en miljon novischer, ingen luft, alldeles för många icke-novischer och väldigt mycket gratisprylar (jag tackade rutinerat nej till allt, förutom en Filmstudioaffisch och en gratiskupong till Gerdahallen, ja, man får väl ha ambitioner). Med en sådan hektisk morgon förväntade jag mig en lika hektisk eftermiddag, men nja. Svårt att börja något när man är på väg.

Nu är i alla fall väskan packad och snart ska jag bege mig till stationen. Efter hundra timmar på italienska regionaltåg borde fem-sex timmar på intercity till Stockholm vara en piece of cake. Intercity, säger ni? Ja.

Intercity har en stor fördel framför X2000. Inga snäva gungande kurvor, ingen åksjuka.

Intercity - X2000, 1-0.

Hurricane Gustav

Dagens tips: Banksy i New Orleans.

Gott nytt universitetsår!

TictacTack. Och Kinderäggchoklad. Det var de icke-italienska godsaker jag fastnade för (förutom foccacia, pizza, mozzarella, pasta, olivolja, salladsdressing...) i Italien. Vi susade genom södra Frankrike, norra Italien och bubblaren Praha under våra två veckor på räls.

Min reseberättelse kommer att bli sanslöst långrandig när jag väl får chansen, men for now räcker det att med att säga att jag faktiskt, med mina egna ögon, sett gondolerna i Venedig såväl som det lutande tornet i Pisa (ja, det lutade faktiskt!). Jag och C har alltså prickat av flertalet sights i vår medtagna Lonely Planet Italy. Och vi har åkt sanslöst mycket tåg.

Viktigare saker finns på näthinnan, åtminstone viktigare i detta nu, det är kursstart, jobb och det lilla ideella som finns kvar (finns något?).

På fredag åker jag till Stockholm. Vi tog nattåget från Berlin igår, och när vi vaknade upp i Malmö klockan åtta i morse insåg vi inte riktigt vad som skett: men vi hade susat rakt in i hösten.

Septemberyra.

let the tågluff begin

Om ett par timmar sitter vi på tåget mot Hamburg, därifrån tar vi nattåget till Paris och sedan tillbringar vi ett par timmar i the capital of love innan vi åker vidare till Aix-en-Provence (därefter: Florens, Cinque Terre, Venedig, Prag). Allt vore frid och fröjd om det inte vore för min nesliga förkylning som artar sig i halsont och en hosta som garanterat kommer att väcka de övriga fyra som delar vår nattkupé. Om man med ren viljekraft kan tvinga bort ett virus är det i alla fall vad jag kommer att göra. Dammit.

Åter igen, förhoppningsvis hostfri, den 31 augusti. Sedan börjar hösten. Det ska bli kul.

Ses då!

Feberyra

Kom hem från öl (läs: cola) på Möllan igår och tempen visade på över 39 graders feber. Fake it til you make it kallas det, eller så var det bara så roligt som det kändes. En härlig kväll kan bedöva all världens febriga känslor, som sedan inte tillåts blomma ut förrän på nattbussen hem.

Den här sjukan passar inte alls in i min kalender. Två dagar kvar på NE och det finns en del kvar att pyssla med, förutom det sorgliga i uttrycket "clean out my desk". I morgon eftermiddag har jag optimistiskt nog bokat in en fika med brysselvännen, och alldeles för sent insåg jag att det krockade med tvättiden. Och när i all världen ska jag hinna baka snoddas?! Avskedskaka var ordet sa Bull.

På måndag åker vi ut i Europa på tågluff. Mina drömmar resa. Men allt som ska hinnas med innan dess gör mig lika matt som febern. Tågluffen är i alla fall en bra bromskloss som hindrar mina tankar från att flyga iväg till september, och med det tankar på utbildningar som jag ska hålla, Stockholmsutbildningen som jag ska gå, bokmässan i Göteborg, reportage jag ska sälja och ny kurs, tankar som annars skulle pumpa upp mitt stresskadade adrenalin.

Det låter kanske sjukt (no pun intended), men ibland gillar jag att ha feber. Inte för hög, men tillräckligt för att man kan sova bort en dag på soffan utan dåligt samvete, tillräckligt för att äta vaniljglass framför West Wing. Tillräckligt för att inte orka fundera på annat än Ipren och varma tofflor.

Och lite Georgien. Men bara lite.

Slavery or forced labour

För alla som suktar efter ett jobb i den ideella sektorn (eller byt ut mot valfri möjlig karriärväg), och undrar hur man någonsin ska få betalt för att göra något som alla - inklusive en själv - redan gör gratis:

Stuff white people like: Unpaid internships.

Skärvor

Helg. Underbara, fantastiska helg. Lovely. Nu blir det "Middlesex" för hela slanten, "Middlesex" och sköna promenader i mina nyinköpta Ecco. Fredagskväll. Vi lagade potatisgratäng och marinerade quornfiléer, pratade om livet, karriären och bokhyllor. Höstigt, men så har vatten också fuktat våra jeans och jackor hela dagen, i lätta, sommarvarma, ösregn. Fredagdag. Jag och F gick på stan, hittade varsitt par skor och drack varma dryckor på Espresso House, fast varmt och varmt, mesljummet. Helg. Lovely.

I veckan har trycksvärtan fortsatt färga mina fingerspetsar, men det mest fascinerande jag läst om har ändå varit artikeln om den ryska tsarfamiljen. Sedan 1991 har större delen av tsarfamiljen varit identifierad, men man saknade två: sonen Aleksej och dottern Maria. Fast en del hävdade att det var Anastasia, och inte Maria, som var den saknade systern. Anastasia! Har ni läst om legenden, sett Disneyfilmen, fascinerats av ödet? Att hon skulle leva, att det var en kvinna som till sin död (på 80-talet!) hävdade att hon var Anastasia, blev inbjuden till kungahus i Europa, höll fast vid sin historia.

Och jag vet inte, jag kan inte beskriva det som något annat än en lätt besvikelse. Alla dog. Alla mördades den där natten 1918, och trots att jag inte är någon ivrig påhejare av tsaren, kan jag ändå säga att jag sörjer förlusten av myten, av dramatiken, av något som kunde ha varit men som inte blev. Två skelett och en DNA-analys. Det var det enda som krävdes för att döda en av 1900-talets mest fascinerande myter.

Det bästa är ändå, som man kan läsa i artikeln i SvD, inte att tsaren toppar listan över landets mest populära historiska personer. Det är att Josef Stalin är god tvåa. Stalin! My god, ska vi avguda Pinochet också, när vi ändå håller på?

Men myten, åh. Romantiskt!

hårdkokt cohen

kokt ägg. jag älskar kokt ägg. det är en ny fascination och jag vet inte om det är min kropp som skriker efter animaliskt protein, men gott är det.

när jag inte äter kokt ägg, åker jag tåg, kontorsjobbar, skriver, läser, tänker, tittar på det skånska landskapet. ärligt, jag kan knappt slita mig från jobbet. jag är en ordperfektionist. och när jag inte skriver egna ord läser jag andras, dn och svd tills jag får trycksvärta på händerna, och när jag är ledig är det fantastiska, underbara jeffrey eugenides "middlesex" som gäller, för jag faller stenhårt för det episka berättandet (det där som oates stod för innan hon snöade in på sex och våld), och i övrigt: planer inför den sommar som är kvar och tankar på det som varit.

lovade t. några ord om cohen, och det börjar blekna så jag får skynda mig: l.cohen var en elegant och stilig herre med hatt, han hade tre kvinnor som sjöng kör (the sublime Webb sisters och en fantastisk Sharon Robinson) och ett fantastiskt band bakom sig.

han sjöng alla klassikerna, inget från senaste skivan, och han gjorde det med orden: thank you for keeping my songs alive. han spelade i tre timmar och han såg ut att älska varje stund precis som vi gjorde, för i ett av extranumret inledde han med ett "i tried to leave you" och ett snett leende. en del låttexter verkade han nästan lite generad över, om man är över 70 är det inte lika lätt att sjunga om det opassande... men på sofiero fanns inget mörker, bara picknickfilt och en korg med vindruvor.

det var en fantastisk kväll - solen sken, det var gräs, det var grönt, det var l.cohen på scen. det enda som fallerade var skånetrafiken, som inte riktigt klarade trycket när 2000 personer skulle ta bussen till sofiero. my god, har aldrig stått i en 50m lång busskö förut. så... svenskt.

nästa konsert blir på way out west i göteborg. någon som ska dit? (kom!)

Bloggpausen

Jag bloggar inte like I used to. Om jag gjorde det skulle jag berätta om en fantastisk Cohen på Sofiero, en elegant gentleman med hatt, blå himmel, kärlek, om varm choklad med äggmacka, om att läsa SvD och DN varje dag, om oväntade besök, om att jobba på stället som kommer göra mig till en världsetta i TP, om att läsa Middlesex på balkongen, om en helg i Blekinge med vänner, om allt jag numera vet om socker, om att åka tåg, promenader som blir till omvägar när broar stänger, om att gå på bibliotek och inse att de enda böcker man vill låna är sådana man redan har i bokhyllan, om att gå från jobbet vid lunch, om att köpa biljetter till Way out West, om att köpa tågbiljetter till Stockholm, om hur hösten redan börjar bokas in med flera ambassadörsutbildningar, om hur framtidens helger redan försvinner, om att läsa barnbok med A i knäet, om att cykla till stationen på under tio minuter, om att sluta ta hissen och istället promenera fem våningar, om Sex and the City, the movie...

allt det där skulle jag berätta. Om jag hann, om jag orkade.

Om inte text var mitt sommarjobb. My, oh my.
You won't hear me complain.

Nu: Middlesex i fåtöljen, Leonard Cohen i högtalarna och en kärlek i soffan.

Examen!

Elly is fil.mag. i journalistik. Hurra!

En universitetsexamen kirrad, ett sommarjobb som hägrar och kladdkaka i solskenet. Det har varit en alldeles förträfflig tisdag. Lite vemodigt att lämna klassen och SOL, men, sånt är livet som en del säger, möten och avsked. När jag cyklade hem kände jag mig sådär fantastisk som man gör när man uträttat något storslaget.

Uppsatsen fick mig att tvivla på mig själv som akademiker, men efter ett lyckat opponeringsseminarium känns det som att ordningen är återställd. Det var till och med roligt. Är det nu man kan kalla sig akademiker och journalist?

Tänker på vad jag sa till Åke Pettersson i en radiointervju i Vår grundade mening 2003 (angående Epigon och unga journalister): Jag kommer i alla fall inte att kalla mig journalist förrän jag har studerat journalistik och har en examen (ja, sådan var jag). Jag antar att den tiden är kommen nu, fem år senare? Men jag får nog öva framför spegeln först.

Det här blev självhävdelse så det räcker och blir över, men det är väl därför man har en blogg?

I alla fall.

Min magisterexamen smygfiras ikväll på SF i Calles och Indiana "it belongs in a museum" Jones sällskap, men på fredag tänkte vi fira den, och alla andras, med dunder och brak. Hurra! (Innan dess ska vi också hinna med lillasyster, som också tar en alldeles storslagen examen!)