gerillamarknadsföring:

Här kan man rösta på Calles finalistbild i Metro Photo Challenge.

GRATTIS CALLE!

Barnvakten

Igår passade vi lille A. Lekte, läste, nattade. Vi läste Sven Nordqvist "Var är min syster?" Så himla fin. Nordqvist är så bra. Jag förstår varför den fick Augustpriset. Sedan läste vi leksakskatalogen. Sedan försökte vi komma ur att läsa leksakskatalogen (men den var mycket pedagogisk och målade pojkar i blått och flickor i rosa så vi inte skulle bli förvirrade, och flickorna fick öva på att vara mammor och pojkarna på att leka med bilar). Pottan, blöjan, tandborstningen, det tog minst en timme, hur småbarnsföräldrar står ut varje kväll... det begriper vi inte.

När han äntligen lagt sig... pottan igen! När han äntligen lagt sig... strumpor! När han äntligen lagt sig... lätta på blöjan! Sedan sov han som en stock.

Vi också.

Sockerhög

Steker äpplen, havregryn, smör och socker. Det kallar jag sugar high. Så bakar man när man saknar ägg i kylen men ändå ska belönas efter en pärs till dag. Att man kan bli så omskakad och slut av bara grubbel. Som icing on the cake, som kronan på verket och som grädde på moset hade jag också studiecirkel ikväll mellan 18-20:30. Så. Sötsaker och TV-serien "Tell me you love me", på ettan. Varje onsdag klockan 22:00. Note to self and everyone I know: se den.

"DON'T SWEAT THE SMALL STUFF, AND IT'S ALL SMALL STUFF."

"The very act of focusing on imperfection pulls us way from our goal of being kind and gentle."

- Robert Carson

Självhjälpsböcker presenterade på Oprah är ju ganska pinsamt. Men åh så sant.

Klockrent:

"Herschel hade kliat sig i huvudet och frågat vad fan det var - "upp-stånd-delse" - och Jacob hade sagt att det betydde att Messias hade kommit för att rädda de kristna men bara de kristna; det betydde också att de kristna förväntade sig att få återuppstå i sina egna kroppar när Jesus Kristus återvände till jorden. Herschel gav ifrån sig ett förvånat men föraktfull ljud.
'Vad då för jävla kroppar, pappa. De där döda kropparna i gravarna?'
Ja, så var det. De döda kropparna i gravarna.
Herschel skrattade sitt andfådda, gnäggande skratt. Som om det var ett skämt, Jacob Schwart kunde inte låta bli att le: hans äldste, obildade son hade lika skarp blick för det mänskliga självbedrägeriets tragiska fars som den store tyske pessimisten Arthur Schopenhauer.
Det hade han faktiskt."