Stum

I dag kan jag bara prata med stor ansträngning. Jag häller i mig varma drycker och försöker hålla tyst, vilket är svårare gjort än (inte) sagt.

Redan i fredags kväll var det fara på taket, jag hade kvällen innan trotsat förkylningen och hållit introduktionspasset till min studiecirkel. Jag var därför orolig för att lördagens intensivkurs skulle behöva ställas in. Trots en rasslig röst begav jag mig in till Malmö igår morse, det gick bra, det var härligt och efteråt köpte jag och Calle kryddiga vegkorvar på Astrid & Apornas.

Vilade under dagen (framför veckans repriser av "Vem vet mest", my guilty pleasure) och på kvällen var det dags för konsert på Mejeriet, min födelsedagspresent från C. Snöstorm på vägen dit, en halvtimmes kö i snökaos, mellanspel med rökmaskiner och snöstorm på vägen hem. Allt det där, kombinerat med förmiddagens föreläsande, har effektivt dödat min röst.

C. tar chansen och lägger ut texten om det amerikanska elektorsystemet och skidskytte. Alla mina smarta oneliners som jag vill lägga till diskussionen, eller försök att byta ämne, försvinner rakt ut i tomma intet.

Så. Seriöst. Ge mig min röst tillbaka!