Prinsessbröllop!

Som övertygad republikan, med emfas, är det svårt att erkänna. Men:

Jag tycker att det är sjukt underhållande med prinsessbröllop!

Alla dessa protokoll som ska följas, alla traditioner, den bländande medieupphetsningen, hur vi med ens kastas tillbaka till 1800-talet bara för att den berörda hade en släkting som för nästan 200 år sedan kom till Sverige för att, av en slump mer eller mindre, överta tronföljden.

Allt det här, med kungafamilj och monarki, blir själva kronan på verket (sorry), the icing on the cake, och allt följer på det här: Att vi faktiskt inte alla har lika möjligheter, trots vad alla sagt under uppväxten.

Det blir särskilt tydligt för familjen Bernadotte, men det förekommer ju över allt. Det räcker att vistas lite i studentlivet. Jag skulle gärna se lite statistik på vad jurist- och läkarstudenternas föräldrar jobbar med. Seriöst. Statschef är inte det enda yrke som ärvs.

Det hindrar mig inte från att tycka att hela den här cirkusen är väldigt underhållande och mycket romantisk. Det borde jag få tycka, jag har ju trots allt betalat för det.

***

Apropå medielogik: Jag kan föreställa mig pulsen på redaktionerna i dag. Jag älskar det där med TT-flash och hur hela dagens planering kastas omkull. Troligtvis hade de redan bröllopsbilagan färdig. Troligtvis hade de redan artikeln om Daniel från Ockelbo i byrålådan.

Jag har då aldrig jobbat på en större, traditionell, nyhetsredaktion, men jag har jobbat på lokaltidningar, och jag gjorde det när Ingmar Bergman dog. Det var spännande med extramöte. Då var målet att finna en lokal prägel, and I can't help but wonder... kan de hitta en sådan nu? Tveksamt. Kristianstad ligger långt från Ockelbo.