Sommarlov!

OK, syndafloden må vara över oss och någon har dessutom sett Jesus i en skugga (eller Cat Stevens, you pick), men jag har i alla fall semester.

Alla högar, fakturor, idéer på smålappar, kuvert, avtal, etc., runt min laptop har nu magiskt förvandlats till innehåll i mappar och pärmar. Det sista är bokfört och klart. Nu ska jag luta mig tillbaka och vänta på att de sista pengarna för vårens arbete trillar in på mitt pg.

Och om en vecka börjar jag återigen på ett av mina drömjobb.

Men först: middag hos I&A, semesterdagar i Skillinge-huset, midsommar i Eljaröd, och massa försummad läsning däremellan. Känns konstigt, men ändå fantastiskt.

Can't wait, actually.

Suck

Jag ogillar verkligen TryggHansa skarpt. Inte nog med att jag fram till alldeles nyligen hade en olyckfallförsäkring som bara gällde i Lund, nu har jag också upptäckt att jag har två försäkringar för samma sak. What?! Det visade sig att TryggHansa inte bakade in min sjukförsäkring i den olyckfallsförsäkring jag redan hade (trots att jag skaffade dem vid samma tillfälle, även om sjukförsäkringen dröjde på grund av hälsodeklarationen skulle fyllas i) utan helt enkelt gav mig TVÅ försäkringar. Mer pengar till TryggHansa.

Jag ringde upp dem och bad dem om att ta bort den ena eftersom jag hade två försäkringar i samma sak. Han lät inte ens förvånad. Kön till kundtjänst för den som ville ta bort en försäkring var sex personer. Jag säger bara det.

Och jag hade inte ens kollat upp det inte det inte vore för att jag såg att jag fick en gratis olyckfallsförsäkring genom Journalistförbundet. Så nu har jag trippelt olyckfallsskydd. I några dagar till i alla fall...

Blast from the Past

När jag var hemma i Eslöv och hämtade lådor hittade jag den här. Bland en en hel hög med teckningar i kol (alla har vi väl våra perioder, detta var väl efter kalligrafin) fanns den. Och ärligt talat. Det ser ju ut exakt som C.! Ni som vet: håller ni inte med mig?

Till saken hör att jag ritade den 1996, sju år innan jag träffade C. Och det var faktiskt inte förrän alldeles nyligen som han skaffade så här mycket skägg.

Serendipity, ödet, whatever.

Jag gillar't.

Penny Lane med känsla för stil

När jag känner mig nedstämd tänker jag alltid på Penny Lane i "Almost Famous", den älskvärda groupien som när hon får höra att hon, av sin stora kärlek, blivit såld till "humble pie for fifty bucks and a case of beer" släpper ned EN tår, bara en, och säger sedan bara:

"What kind of beer?"

Word:

"Kärlek kan inte blomstra i ett samhälle som är grundat på pengar och meningslöst arbete; kärlek kräver fullständig ekonomisk och personlig frihet, fri tid och möjlighet att engagera sig i intensiva, fängslande och känslomässigt tillfredställande aktiviteter som när de delas med människor du respekterar leder till djup vänskap." (översättning från engelska)

Inlägg nummer 501

Jag har tappat geisten. För arbete, inte för livet. Solen skiner och jag tar hellre korta promenader runt huset istället för att arbeta. Eller kladdkaka ur kylen. Satt ute lite innan och läste utställningskatalogen till "Framtidens arkitektur är grön" (Louisiana, 29.5-4.10) där vi var i fredags i kvällssolen. Försökte sitta med laptop på balkongen men kunde inte se skärmen för all sol. Istället: inne, Facebook, skriva lite, men mest: inte skriva. Och kladdkaka.

(Går till postrummet fem gånger per dag i väntan på post och besked. Nästan lika enträget som jag kollar mejlen.)

Men en sak vet jag: så snart solen går ner, så snart deadline närmar sig, då kommer det komma. Likt ett flöde kommer alla ord ramla in i Worddokumentet och sådär magiskt forma sig till 6 000 tecken. I grunden är jag trots allt en optimist.