ELLEN ALBERTSDÓTTIR

Sedan länge på ny adress...

2011-10-19T09:48:00.002+02:00

Jag bloggar numera på albertsdottir.wordpress.com. Denna blogg ligger nu endast kvar som ett minne över en svunnen tid. Ett tag till.

Livet däremellan

2010-03-09T10:11:00.006+01:00

Ett år av magiskt tänkande. Och några dagars vistelse på Island. På flygplanet ovan Nordatlanten läste jag "Brideshead revisited", "I, at any rate, believed myself very near heaven, during those languid days at Brideshead." Evelyn Waughs prosa stillar mitt sinne.

Vi reste dit för begravningen av min amma-farmor. Och väl där drabbades jag av insikten av hur mycket av min barndom som kan hämtas från Heiðarvegi 12 í Keflavík. I mina minnen finns allt från mjuka heltäckningsmattor till radion där afi-farfar, som dog för tio år sedan, lyssnade på väderrapporten. Starkast minns jag cigarrskrinet, med inskriptionen: tack till den som räddade oss i sjönöd.

Ammas begravning var vacker. Vi barnbarn bar blomsterkransarna framför kistan. Isländska traditioner som jag aldrig har sett förut: kistan bars ut till bilen, sedan ett långt begravningsbilfölje till den blåsiga kyrkogården nära släkthuset i Fuglavík.

Nu är kyrkogården en plats att minnas både amma och afi. Två vita kors. Nära Fuglavíks stenstränder och systrarna som ännu samlar ejderdun om somrarna. Pusselbitar från barndomen: det enorma sjöborreskelettet på husets ovanvåning och gräset, stenarna, havet.

Doften av svavel.

Vi reste hem på ett hav av moln. Med mig fick jag en miniräknare med hans namn på, "Magnus Bergmann", en påminnelse om arbetsrummet där vi kunde leka på golvet. Och en islandströja med hemmastickad sjal från amma, Pálmfríður Albertsdóttir Bergmann.

Och jag kände mig något mer isländsk.

Amma, afi, Kajsa och jag

Nya smaklökar

2010-02-07T16:55:00.002+01:00

Kaffe, mörk choklad, rödvin, tranbärssaft.
(Saft, ja, jag vet, men tranbär har en annorlunda smak som aldrig tilltalat mig förr.)
Jag måste ha blivit vuxen.

Men på vårt ICA-kort (vuxenpoäng, check) får vi skräddarsydda erbjudanden om Sias ekoglass och Anton Berghs. Mörk choklad, förvisso. Men glass?

I dag: Brunch på favoritstället med fina vänner, en latte och en ciabatta, efter det: Le Clézios "Allt är vind". Fantastisk prosa, men jag känner samtidigt hur även jag fångas in av min generations dalande uppmärksamhetskapital, en bristande förmåga att fokusera som en följd av zappande TV och blinkande Internet. Le Clézio kräver tid, jag försöker ge det tid. (Planerar bokcirkel för övrigt. Intresse kan anmälas till mig.)

Under tiden, soundtracket till "500 days of summer". Not a love story. När jag var tolv år var jag kär i Joseph Gordon-Levitt, jag tillägnade honom en hemsida med lila bakgrund. I "500 days of summer" är han överraskande bra. Och Zooey Deschanel charmar, nästan identisk sin roll som storasyster gone stewardess i "Almost Famous".

Nu: "Allt är vind", för titeln, tiden och den ljuvliga prosan.

Visdomsord via Baz

2009-12-13T11:47:00.003+01:00

Två IKEA-kassar till pappersåtervinningen senare:

"Keep your old love letters.
Throw away your old bank statements."

Flyttkaos

2009-10-28T09:57:00.004+01:00

Vi har flyttat. Det var djävulskt. Förrådet är kvar, och lite damm i hörnorna. Plus att vi målar om arbetsrummet då vi var lite slarviga när vi målade det 2005. Vitt, vitt, vitt. Trist att måla till någon annan. Hemma - ja, det är hemma nu, funderar på när det skedde, kanske när katten flyttade in, eller sängen - saknar vi kök och allt står på golvet. FLYTTKAOS. Vi äter frukost på golvet och diskar frukostglasen i badrummet. I söndags var vi på IKEA och köpte bokhyllor för på tok för mycket pengar, men framför allt: för många kilon. Allt till tonerna av skräpband som spelade högt vid kassorna, som Calle sa: jag förstår hur musik kunde vara tortyr på Guantánamo.

Dessutom har jag inget Internet. Därför: det här är en hälsning från Café Athen.

Fundering

2009-10-21T22:28:00.000+02:00

Jag bloggar så sällan numera. Men det är inte bara jag! Jag ser i blogglistan att ni också bloggar sällan. Varför bloggar vi så sällan? Är det tidspressen som gör att vi hellre statusuppdaterar på Facebook?

Eller, kanske, kanske, har jag blivit trött på att sitta här och tala ut om mitt liv. Eller så hinner jag inte tala ut om mitt liv. Eller så finns det så mycket annat som är mycket mer intressant än mitt liv.

Mycket händer just nu. Igår kom jag hem från Stockholm och Kunskapsgalan. Scandic Sergel Hotel Plaza och hotellfrukost. Förra veckan sålde jag in två kulturnotiser till Aftonbladet, en orsak att fira, när jag hinner (hann dock bara se en av dem i tryck, hojta gärna till om ni läser Aftonbladet)! Den senaste tiden har vi även målat väggar och inne i våra snedställda 50-talsskåp. Och hittills har vi köpt: gult kakel, diskmaskin, badrumsskåp, köksbänk, diskho. Kvar att köpa: skjutdörrar till garderob, toalettring (den gick visst sönder...). Parketten i vardagsrummet slipat, check. Jag har lärt mig ett nytt ord: ROT-avdrag.

Kunskapsgalan var förresten lovely, bilder finns på Kunskapsbloggen. Jag köpte fin skjorta och kände mig lagom mycket business. Spanade på kronprinsessan. Åt god mat. Twittrade. Ja, ungefär så.

Nu sover jag mest. Fast ikväll hann vi med IKEA. Måste säga att kön till IKEA-maten var helvetet på jorden, jag tycker om barn, massor, men inte barnfamiljer. Och inte hög ljudvolym. Och inte människor i grupp. My, oh my.

På lördag flyttar vi. Till finaste lägenheten i stan.
Can't wait, actually.

Next stop: bokmässan!

2009-09-23T21:02:00.005+02:00

Nu åker jag snart till bokmässan! Tanken är fortbildning, idékläckande, semester, slapp, men också bloggande på Kunskapsbloggen och twittrande om #bokmassan på NE_se. Däremellan lite catching up.

Mitt tåg lämnar Lund C kl 06:29. Väskan är packad och seminarieprogrammet hundörat. Ackrediteringskort, pass och biljetter på säker plats. Vi ses på söndag!

Wino forever

2009-09-17T17:29:00.000+02:00

Hur ofta har man inte föreställt sig hur livet skulle vara om man levde i en amerikansk high school-film? Eller college, för den delen. Jag är alltid Winona Ryder. Eller så är Winona Ryder alltid mig - tills hon blev en snatterska, vill säga. Alltid the Rory Gilmore-bookgirl. Eller the valedictorian, a la Andrea Zuckerman i Bevvan. Tjejerna som älskar böckerna, skolan och pennan.

Så när jag nu fick frågan om jag ville hålla tal på min stundande examenshögtid (examenshögtiderna är bara en gång om året, och jag tog ju ut mina examina i år) var det visserligen hedrande. Jag såg världens Winonas, Rorys och Andreas framför mig och kände mig lite sugen, tills jag insåg: jag lever faktiskt inte i en amerikansk high school-film. High school, college och till och med universitetet känns väldigt långt borta, och anledningen till att jag går dit överhuvudtaget är att jag vill få ett ceremoniellt avslut efter 5,5 års studier. Inte prata inför en universitetsaula, om vadå?

Så nej. Förlåt, Zuckerman.

(Men ändå: Wino forever!)

Stölden

2009-09-16T12:34:00.000+02:00

Jag har blivit bestulen! Min gröna sjal som jag har fått i present av A är nu virad kring någon annans hals, hoppas hen inte klär i den! Samtidigt är det något av det konstigaste jag har varit med om, för visst måste man kunna hänga sjalen på jackan som hänger på stolen, även på Kulturkrogen? Och visst måste man kunna gå till baren och be om ett glas vatten, när det sitter fyra personer vid bordet, utan att någon ska ta chansen? Tillfället gör visserligen tjuven, men vilket tillfälle? Herregud.

Den är inte oersättlig - men det är en present, och jag tyckte om den. Man kan tydligen köpa sådana sjalar överallt på folkmusikfestivaler och i typ Spanien, men jag är vare sig på folkmusikfestivaler eller i Spanien, och framför allt: den var min, och inte din.

Hoppas du sover dåligt om nätterna.

Spotifyar Swayze

2009-09-15T17:00:00.000+02:00

Det enda tråkiga med frilanstillvaron är att man måste vara på topp jämt. Och vem är det? Don't get me wrong: jag älskar verkligen att ha ett kreativt jobb. Men man är inte alltid så kreativ. Framför allt: det kreativa måste matas, ständigt, framför allt då med tid på annat. Faktiskt.

Så i stället Patrick Swayze, vars bortgång (såklart, alltid för sent) återigen har fått mig att lyssna på Frida Hyvönen – Dirty Dancing, men också The Hollywood Band – Hungry Eyes (Dirty Dancing, The Hollywood Band – Be My Baby (Dirty Dancing) och The Hollywood Band – (I've Had) The Time Of My Life (Dirty Dancing) såklart. Jag tittade på "Dirty Dancing" med F & F för många år sedan och slutet var lika sönderspolat som slutet på familjens ET-film på video (E.T.: "Come". Elliot: "Stay").

Var väl ärligt talat inte lika förtjust i "Dirty Dancing" som mina vänner, men vad säger man: "Nobody put's baby in a corner"? Sedan tittade vi på Äppelkriget och åt pannkakor.

Litterära referenser

2009-09-14T22:09:00.000+02:00

Bloggen Stuff White People Like är ofta on the spot (känner mig alldeles för träffad av både "Mad Men" och "Moleskine Notebooks"), och så även denna gång:

"Halloween":

"Last, but certainly not least are white people who dress up as characters from books that have not been made into movies.

'I’m Esther Greenwood.'
'Who’s that?'
'Um, from The Bell Jar, hello?'
'I’m sad too.'
These people are unlikely to be recognized as their characters, but are highly recognized as being smart."

Nästa gång det nalkas maskerad kommer jag lätt som Elly Higginbottom.

"Alldeles bar", sade jag. "Jag dricker den alltid bar."

Traderajunkie

2009-09-13T21:00:00.000+02:00

Helgen gick i familjens tecken; och däremellan lyckades jag buda hem en uppsättning REDA-hyllor i glas till 1950-talsköket. Min motpart gick igång kl 23:08, en minut tills det var slut, men då fanns jag på plats (vad ska man annars göra en lördagkväll?), och la ett snabbt motbud. Adrenalinkicken var inte av den här världen! Men vad gör man inte för att fylla de tomma hyllorna med REDA-glas? Köket är fortfarande vackrast i världen.

Som den Traderajunkie jag är fastnade jag även för "Anna säljer allt hon äger", särskilt det där med att hennes prylar kanske säger något om vem hon är. Eller jag vet ju inte alls vem hon är. Men på något sätt tror jag att en tummad skrivbok, en JFK-kortlek och en classy skrivmaskin till stor del handlar om identitetsskapande, eller: det är klart det gör. På så vis mer privat än de flesta bloggar.

Fast på Tradera finns det skrivmaskiner som är ännu mer classy, typ en Remington, eller vad sägs om en Underwood. Den senare får mig att tänka på Oates "Foxfire". (Maddy-Monkey med sin Underwood, jag tror att T. minns.)

Nu när vi snart ska flytta är jag splittrad; mellan det sustainable me och det jag som vill fylla hemmet med vackra saker som berättar allt om våra liv. På Tradera handlar det åtminstone om återvinning a la shabby chic (och ja, man lär sig snabbt jargongen, ungefär som att alla på Bröllopstorgets forum talar om sina m2b, ja, blivande män).

PS. Här skruvar jag upp vår IKEA-REDA som vi kommer lämna bakom oss när vi flyttar från Kämnärsvägen 7, aka studentghettot, aka den isländska diasporan:

Pust

2009-09-04T13:48:00.000+02:00

Nej. Nu tar jag helg! Veckans intensiva arbete framför skärmen, plus allt det där andra i livet som man aldrig kommer i från, har skapat en viss huvudvärk såhär den första arbetsveckan efter semester. Det är intressant att man även som frilans försöker återskapa kontorsarbetets nine to five a la Dolly Parton. Det där med rutiner. Men eftersom jag vet att även kontorsarbetare smiter tidigt på fredagar gör även jag det. Hoppas chefen inget märker.

I stället helg: fika, Cats on fire på Debaser, spelkväll hos I&A, och någonstans däremellan hoppas jag kunna öppna paketet som Adlibris postat till mig: "Brideshead revisited", såklart. Det tog tid att hitta ett ex som inte hade filmen på omslaget, ja, pretto, men herregud, det är ju serien som jag älskar. En serie som lånat sitt allra vackraste stoff från romanen, såklart, som en filmbok snarare än ljudbok. Berättarrösten känns direkt igen.

Eller som det första kapitlet:

"I have been here before", I said; I had been there before; first with Sebastian more than twenty years ago on a cloudless day in June, when the ditches were white with fool's-parsley and meadowsweet and the air heavy with all the scents of summer; it was a day of peculiar splendour, such as our climate affords once or twice a year, when leaf and flower and bird and sun-lit stone and shadow seem to proclaim the glory of God; and though I had been there so often, in so many moods, it was to that first visit that my heart returned on this, my latest."

(Man måste avundas dem som vågar använda semikolon, och som dessutom tycks göra det korrekt.)

Ny början!

2009-09-03T22:10:00.000+02:00

När jag stängde min förra blogg kände jag mig helt hemlös på webben. Mitt tillfälliga Wordpress-hem kändes aldrig riktigt som mitt. Alltså: nu flyttar jag hit, och här bloggar jag om frilanslivet. Borta är mycket av det arkiv som fanns förut, men lite flyttade jag mest, mest det som har med det senaste årets frilansande att göra.

Det som händer just nu är att jag bloggar på Kunskapsbloggen, uppdaterar nyheter på Nätverket Rättvis Handels webbportal, och fortsätter frilansa för bland annat Sydsvenskan. Däremellan händer livet, som vanligt. Lite av det kommer fortsätta att smyga sig in på dessa elektroniska sidor.

må gott /e

Förklaring.

2009-08-25T11:05:00.000+02:00

Min frånvaro förklaras inte med föregående inläggs integritetsfunderingar, utan av att drömjobbet fortsatte och avslutades, av Skillingesommar på Österlen med havsdoft och blå himmel, av vinbärsvin i trädgården och cykelturer till Borrby strand.

Några dagars semester kvar och sedan blir det återigen frilansrus, återigen mejlbox, tidningsläsning och en massa flikar uppe i Firefox. Ser fram emot det, också.

Däremellan flyttkort:

"Bloggen flyttar till ny adress.
http://www.ellenalbertsdottir.se/blogg/
Kom gärna och hälsa på!"

UPPDATERING 3/9 2009: Bloggen flyttade till albertsdottir.blogspot.com, alltså hit, i stället. =)

Detaljer

2009-07-22T19:18:00.001+02:00

I går när jag kom ut från en skobutik med ett alldeles färskt impulsköp i kassen spelade en man på gatan Bright Eyes "First Day of my Life", och plötsligt var lyckan total, bara där, the moment right then. Plötsligt inser jag hur alla med känslomässiga band till "Sweet home Alabama" måste känna sig när de går förbi gatumusikanter. Total lycka! Han fick tre kronor, all växel jag hade i plånboken.

Och i dag när jag handlade en banan och en liten Bravojuice på Pressbyrån fick jag tre jubileumsmynt Sverige/Finland tillbaka i handen. Ni vet, 1809-2009, "den underbara sagan om ett land på andra sidan hafvet". Så studsade kronorna tillbaka till min plånbok.

I kväll ska jag titta på Miss Marple och äta kexchoklad, massor. (Men inte köpta på Pressbyrån, där kostar ett kexchoklad tretton kronor, på Malmborgs kostar tre kexchoklad femton kronor. Yes, I know, men jag avskyr verkligen att betala för bekvämlighet.)

Men på tal om att betala för bekvämlighet: samtidigt funderar C. och jag på att ta en restresa till valfritt soligt land. Det hade varit helt olikt oss, men jag längtar verkligen efter semester. S E M E S T E R. En sådan där man rensar tankarna från arbete, skickar hjärnan på kemtvätt. Fast beskrivningarna skrämmer mig, anar att en charterö inte är avkoppling alls. Inte alls. Eller?

Hurra!

2009-07-09T21:31:00.001+02:00

Nu ska jag sluta googla budgivningsstrategier och börja googla köksrenoveringar.

/Only happy fools rush in

Sommarlov!

2009-06-12T16:15:00.001+02:00

OK, syndafloden må vara över oss och någon har dessutom sett Jesus i en skugga (eller Cat Stevens, you pick), men jag har i alla fall semester.

Alla högar, fakturor, idéer på smålappar, kuvert, avtal, etc., runt min laptop har nu magiskt förvandlats till innehåll i mappar och pärmar. Det sista är bokfört och klart. Nu ska jag luta mig tillbaka och vänta på att de sista pengarna för vårens arbete trillar in på mitt pg.

Och om en vecka börjar jag återigen på ett av mina drömjobb.

Men först: middag hos I&A, semesterdagar i Skillinge-huset, midsommar i Eljaröd, och massa försummad läsning däremellan. Känns konstigt, men ändå fantastiskt.

Can't wait, actually.

Suck

2009-06-12T15:38:00.001+02:00

Jag ogillar verkligen TryggHansa skarpt. Inte nog med att jag fram till alldeles nyligen hade en olyckfallförsäkring som bara gällde i Lund, nu har jag också upptäckt att jag har två försäkringar för samma sak. What?! Det visade sig att TryggHansa inte bakade in min sjukförsäkring i den olyckfallsförsäkring jag redan hade (trots att jag skaffade dem vid samma tillfälle, även om sjukförsäkringen dröjde på grund av hälsodeklarationen skulle fyllas i) utan helt enkelt gav mig TVÅ försäkringar. Mer pengar till TryggHansa.

Jag ringde upp dem och bad dem om att ta bort den ena eftersom jag hade två försäkringar i samma sak. Han lät inte ens förvånad. Kön till kundtjänst för den som ville ta bort en försäkring var sex personer. Jag säger bara det.

Och jag hade inte ens kollat upp det inte det inte vore för att jag såg att jag fick en gratis olyckfallsförsäkring genom Journalistförbundet. Så nu har jag trippelt olyckfallsskydd. I några dagar till i alla fall...

Blast from the Past

2009-06-10T21:37:00.001+02:00

När jag var hemma i Eslöv och hämtade lådor hittade jag den här. Bland en en hel hög med teckningar i kol (alla har vi väl våra perioder, detta var väl efter kalligrafin) fanns den. Och ärligt talat. Det ser ju ut exakt som C.! Ni som vet: håller ni inte med mig?

Till saken hör att jag ritade den 1996, sju år innan jag träffade C. Och det var faktiskt inte förrän alldeles nyligen som han skaffade så här mycket skägg.

Serendipity, ödet, whatever.

Jag gillar't.

Penny Lane med känsla för stil

2009-06-05T14:52:00.001+02:00

När jag känner mig nedstämd tänker jag alltid på Penny Lane i "Almost Famous", den älskvärda groupien som när hon får höra att hon, av sin stora kärlek, blivit såld till "humble pie for fifty bucks and a case of beer" släpper ned EN tår, bara en, och säger sedan bara:

"What kind of beer?"

Word:

2009-06-02T18:12:00.001+02:00

"Kärlek kan inte blomstra i ett samhälle som är grundat på pengar och meningslöst arbete; kärlek kräver fullständig ekonomisk och personlig frihet, fri tid och möjlighet att engagera sig i intensiva, fängslande och känslomässigt tillfredställande aktiviteter som när de delas med människor du respekterar leder till djup vänskap." (översättning från engelska)

Inlägg nummer 501

2009-06-02T17:00:00.001+02:00

Jag har tappat geisten. För arbete, inte för livet. Solen skiner och jag tar hellre korta promenader runt huset istället för att arbeta. Eller kladdkaka ur kylen. Satt ute lite innan och läste utställningskatalogen till "Framtidens arkitektur är grön" (Louisiana, 29.5-4.10) där vi var i fredags i kvällssolen. Försökte sitta med laptop på balkongen men kunde inte se skärmen för all sol. Istället: inne, Facebook, skriva lite, men mest: inte skriva. Och kladdkaka.

(Går till postrummet fem gånger per dag i väntan på post och besked. Nästan lika enträget som jag kollar mejlen.)

Men en sak vet jag: så snart solen går ner, så snart deadline närmar sig, då kommer det komma. Likt ett flöde kommer alla ord ramla in i Worddokumentet och sådär magiskt forma sig till 6 000 tecken. I grunden är jag trots allt en optimist.

Where the Wild Things are

2009-05-28T21:05:00.001+02:00

En trailer till en ny film baserad på Maurice Sendaks "Till vildingarnas land" gör mig helt nostalgisk. Läste "Till vildingarnas land" för första gången i väntrummet på barnsjukhuset i Lund. Först över tio år senare - på en lektion i litteraturvetenskap med M. som doktorerade på Bob Dylan - förstod jag att det var en modern klassiker.

Maurice Sendak fick Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2003.

Som om inte det var nog är det dessutom en av Barack Obamas favoritböcker.

Och definitivt en av mina.

la vida loca

2009-05-17T15:00:00.001+02:00

Igår spelade vi kort tills det ljusnade. Men innan dess god mat och kladdkaka, och efter ett antal timmars spelade började magen kurra och våra canneloni med spenat åkte fram igen. En kväll som aldrig fick till ta slut och därför inte heller gjorde det förrän det blev morgon. Det där fågelkvittret och sedan tidningen på det.

I förrgår firade vi ännu en 25-årsdag med vin och ost. Och dagen innan dess paj och ordförklaringsspel med skratt tills man kiknar. Fantastiskt trevliga kvällar alltihop. Och i dag? Söndag som sig bör, plantera om växter, alltför sen frukost med varm choklad, skinande sol, bok i soffan och tankar på alla fina vänner. Tack för att ni får mig att tänka på annat än mitt arbete och mitt frilansande, ett tillstånd jag gärna liknar vid den där imponerande bergochdalbanan i Las Vegas. Därför: tid för återhämtning. Och spel.

I sommar blir det jobb, men förhoppningsvis också spelkvällar och semester inom Sveriges gränser. Tänker Öland, Skillinge och sedan Stockholm för internationell författarscen om jag får ihop det. Vi kan ta det ganska lugnt jag och C., förra året bockade vi ju av både nummer ett och två på den här listan: 50 things to do for free in Europe. Dessutom måste vi ju spara ihop till den stora tågluffen.

Nu: söndag, sweet Sunday.

Oh, dare to do it, Buddy!

2009-05-12T09:57:00.001+02:00

En mening jag memorerat ur J.D Salinger "Seymour: An Introduction":

When was writing ever your profession? It's never been anything but your religion.

***

Kulturskribent i dag: http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kulturkritik/article431261/Pandemi-raddar-liv.html.

***

Häromdagen såg vi om Kramer vs Kramer. En film man ser för andra gången utan tristess är en bra film. En fantastiskt bra film.

Lyssnar på Frida Hyvönens "Oh Shanghai" om och om igen. Påminner mig om Empire of the Sun, när Christian Bale fortfarande var ett barn, med en speciell talang för dialekter.

Snart landar Oates dagböcker i min brevlåda. Kan faktiskt inte vänta.

Onsdagskväll

2009-05-06T21:28:00.001+02:00

Mina leksaker har skickats till barnhem. Mina gamla glasögon till någon som ser dåligt. Det känns bra. Det mår man bra av. Men jag behöll lejonet, World Wildlife Fund 1985, San Francisco. Påminner mig om Christian the Lion.

(Men lejonet, som jag alltid trott var en katt, har inget namn. Han får följa med till San Francisco vilket fall. Med eller utan blommor i håret.)

I dag har jag pratat Fairtrade och blåst omkull vid Turning Torso. Igår såg jag Turning Torso, från ett rum på Blocket i Lund. Men jag älskar att prata Fairtrade, älskar att möta engagerade. It's my calling - det, och sedan orden. Eller orden först.

Lyssnade på T-Rex i dag, Cosmic Dancer, och andra låtar som jag en gång i tiden fallit pladask för. Free Fallin', Tiny Dancer, och icing on the cake: soundtracket till världens mest underskattade film, Velvet Goldmine.

Och Almost Famous, sedan.

Penny Lane: Morocco. A seat by the window, please.

Väntrummet

2009-05-05T16:20:00.001+02:00

I hissen på väg upp till våning 12 skulle vi givetvis stanna vid varje möjligt stopp. På grund av ombyggnad av hissarna går de bara sisådär var femte minut. Övervägde att gå upp till högsta våningen. Men inte. Så, istället: rusar in till receptionen flera minuter sen. Det straffar sig: trots att jag hade tid 13:40 kom jag inte till förrän 14:45. Däremellan massa Vagabond.

Höjdpunkter: mittemot mig äldre herre, läser "Gods & Gårdar".
Jag har alltid undrat vem som läser "Gods & Gårdar".

Men i väntrummet är alla lika.

Deklarera

2009-04-29T22:28:00.001+02:00

Fattig & lycklig och nästan klar med deklarationen. Jag började med tanken på att det skulle gå kvickt som attan - jobbade ju inte riktigt heltid med företaget förra året - men efter ett tag insåg jag att uttag och moms och periodiseringsfonder var lite för mycket vatten över mitt huvud. Eller ja, det senare berör mig inte. Just nu har jag fastnat på rutan om momspliktiga inköp där köparen är skatteskyldig, eftersom jag så vitt jag vet inte betalade moms på mina 354:-. Hoppas att Skatteverket hinner svara mig innan deadline. Mig och tusentals andra.

Eftersom det snart är långhelg insåg jag under dagen att det skulle bli svårt att sälja in något i veckan. Får istället fila på nya idéer fram till ledigheten. Och deklarera, som sagt.
Och läsa magasinen som C. drog med sig hem till mig från det underbara landet i väst.

För övrigt öppnade jag i dag kuvertet från universitetet, FÅR EJ VIKAS. Det var mina två examina, en Master of Arts utfärdad den 2 april och en Bachelor of Arts utfärdad den 3 april 2009.

Eller som jag föredrar att kalla mig:

Master of Procrastination.

På något sätt känns det ändå sorgligt att den delen av mitt liv är över.

Och jag är sugen på examensfest, igen.

Nu är det ju på riktigt! Så vänta bara.

Saknad

2009-04-26T01:54:00.001+02:00

Hemma från en fantastiskt trevlig fest på Ulrikedal. Ett par glas vin, buffé och god tårta. Kökshäng och en känsla av att finna sin plats i en alldeles för stor och pösig keps. (Hatt-tema var ämnet för kvällen.)

Samtidigt också ett berg av oliver på tallriken, som för att påminna mig om att C. är i Denver och inte hos mig. "We started a conversation five years ago, and we're still talking."

PS. Håll utkik i Sydsvenskan i morgon, eller redan nu på webben: http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kulturkritik/article428359/Ny-demokrati.html

Personlighetstest

2009-04-25T00:06:00.001+02:00

Hemma från kvalfinal i poetry slam. Fel dikt vann.

Jag är kluven till poetry slam, ibland kan det verkligen beröra, men då måste jag först komma förbi att alla alltid pratar i samma tempo, en slags poetry slam-dialekt som jag har lite svårt för.

I alla fall. Min vecka som gräsänka har hittills varit allt annat än stillsam:

Pax stukade tassen, jag fick ont i axeln, jag fick inte ett jobb, jag fick ett annat jobb, stafettfikade, sålde en krönika till min favoritkultursida, bestämde mig för en mål och en riktning, gjorde ett personlighetstest, upptäckte att jag var en gul visionär.

Ja, det där sista skulle jag vilja fördjupa mig alldeles särskilt i. Genom nätverket (för unga kvinnliga företagare inom hållbar utveckling, puh) jag är med i har jag fått en gratis profilanalys. Jag var där i morse och kom verkligen bra överens med mannen som gjorde testet, och i efterhand upptäckte vi att vi båda är på samma punkt, det vill säga:

Gul (Inspiratör):
"Social, optimistiskt och levnadsglad. Vill gärna ha många bollar i luften, harmoniska kontakter och härliga upplevelser."

Man har en grundtyp och en anpassad typ, och det intressanta är att jag inte anpassar mig särskilt mycket utan håller mig nära min grundtyp. Min grundtyp är högst på det gula, annars är de andra färgerna lika höga med undantag för grönt som är något högre. Min anpassade typ är lika mycket av ALLA färger, det vill säga: jag vill göra allt, samtidigt. Med ett undantag - jag trycker då ned det gula: det kreativa, det visionära, det som tillåter långa fikor och ett rörigt arbetsbord. Förutom den här veckan då, och förutom hur det kommer att bli. I fortsättningen.

Jag gillar att vara gul. Hoppas att det stämmer. För jag menar, vem vill inte beskrivas som: entusiastisk, charmig, övertygande, utåtriktad, inspirerande och optimistisk (och well, framfusig, talför, orealistisk, alltför optimistisk...)?

Vilken färg tror du att du är?

Brottet

2009-04-22T21:19:00.001+02:00

I dag hejdade jag en ficktjuv på biblioteket. Och fick lite mitt förtroende för världen, och tidningsrummet, raserat. Det var intressant, jag såg hur han lutade sig fram och kikade på vilka tidningar som fanns, samtidigt som han gungade fram och tillbaka och liksom kände efter i fickan på jackan som hängde på stolen. Jag lät honom gunga fram och tillbaka ett tag innan jag kände mig säker på min sak, och sa sedan URSÄKTA. Han hann inte ta något. Strax därefter kom en kille fram och berättade att han blivit bestulen av samma person ett år tidigare. Det kändes bra, som en bekräftelse om att jag hade sett och agerat rätt. Pratade med en bibliotekarie och det visade sig att någon annan precis blivit bestulen en stund tidigare.

Jag tycker att man SKA kunna lämna sin jacka eller väska obevakad när man läser sin tidning.

I kväll berättade även min granne att han blivit utsatt för ett bedrägeriförsök, typ stulen identitet, och han satte det i samband med att vi inte längre har brevinkast utan postrum. Han rekommenderade därför lås på postfacket. Trots att jag alltid tyckt att de som har lås på facket är övernitiska. Dörren till postrummet är låst, liksom.

Jag tycker att man borde få ha sina brev i fred.

Annars: glassfika med J. trots regn, mysig Arimanfika med I.

På vägen hem hämtade jag upp "Byt namn" på UB, får se om jag lär mig något vettigt.

Dessutom har jag kokat linssoppa som räcker hela veckan.

Så himla clever. Så slipper jag laga mat tills matlagaren kommer hem. Yeay.

En dag bland andra

2009-04-21T23:26:00.001+02:00

En dag i kollektivtrafikens tecken.

Först: Öresundståg till Kristianstad tur och retur. För intervju och orelaterad flashback till sommaren jag jobbade på Kristianstadsbladet. Det var fint att gå förbi restaurangen som jag skrev om inför att de skulle öppna, och se att den fortfarande stod kvar. Med sitt grottliknande tak och väggar. Nostalgi, blir aldrig gammalt.

Sedan: Regionbuss till Rolsberga, där mormors granne var vänlig nog att hämta upp mig och ge mig skjuts till mormors hus i Snogeröd. Hos mormor åt vi rulltårta och gräddbullar. Satte spaden i marken och grävde upp gräslök och smultron till balkongen. Matade nykläckta kycklingar, såg träden med deras knoppar...

Jag trodde inte jag skulle säga det här, men jag kan verkligen förstå den som väljer att bo på landet. Stillheten, till och med i luften. Det behövde både jag och stressmagen.

Och bussen dit, årstider från 171:ans kaos. Till och med chauffören var myspys. Han vinkade med hela armen mot en mötande busschaufför, till bakgrund av Dolly Partons Jolene. Utanför fönstret vindkraftverk och fält.

Ständigt dessa älskade skånska vyer.

Joyce Carol Oates dissar min generation...

2009-04-19T22:58:00.001+02:00

...när hon citeras i en väldigt intressant essä i DN ("IT-stress tar över ditt liv"):

"Dagens unga, som tittar på tv, lyssnar på musik och träffar en massa människor hela tiden, kan inte skriva eller skapa för de har ingen tid att reflektera, menar hon. 'Men de är antagligen för upptagna för att sakna det', tillägger hon."

If you can think, you can write.

För övrigt kan det tilläggas att Oates skriver sina böcker, i tanken, när hon dammsuger. Gud, vilken kvinna. Men hon hade kanske behövt titta lite på tv, lyssna på musik och träffa massa människor ibland.

Läs essän, den är intressant, även om den inte tillför jättemycket nytt om vår stressade generation.

Flaskpost

2009-04-17T17:27:00.001+02:00

Herregud, var tar livet och tiden vägen? Klockan är redan halv sex och det börjar bli dags för mig att laga mat. Jag har en känsla av att jag kommer äta ganska fattigt utan C. Det är trots allt han som står för matupplevelserna. Jag står mer för den delen som handlar om att fylla en tom mage, helst med pannkakor.

Eftersom C. inte är hemma är det klart att världen ville trilskas extra mycket med mig i dag. Världen blandade högt och lågt, jag har både hoppat högt av lycka i dag och känt den där välkända oron i magen. Det är för mycket som skakar, även utan Richterskala.

Samtidigt har alla trädens blommor slagit ut under natten.

Ömsom play, ömsom paus.

***

How Time, not like a clock's hands that circle the hours forever, runs in one direction only. Like a river, or an arrow. The trajectory of a bullet.
- Joyce Carol Oates

Announcement

2009-04-17T11:34:00.001+02:00

Jag har blivit med ny blogg! Men jag tänker, troligtvis, fortsätta skriva även här. Mitt nya bloggverktyg är främst tänkt att göra det smidigt för mig att lägga upp publicerade texter på nätet. Eftersom jag tyckte det var tråkigt att bara NE-prenumeranter kunde läsa min Islandstext har jag till exempel precis lagt upp den på den nya bloggen. Läs här.

Annars: gräsänka.
Nu: Iväg mot stan för lunch på Govindas.

There is time for work. And time for love.

2009-04-13T22:56:00.001+02:00

Hemma från påsk i Skillinge. I morgon blir det jobb. Jag älskar verkligen att arbeta, men välförtjänta pauser i april (först Milano, sedan Skillinge) har fått mig att trappa ned och trappa av, for better and for worse. Hur trycker man på play igen? Det får gå, men jag är den enda som ger mig själv morot och piska.

Tills dess har dagen varit en måndag som känns som en söndag. Latte till frukost tack vare C:s tidiga 26-årspresent, en kaffepress, och till detta: VanityFair, jag läste majnumret (om Gisele, Theodore Roosevelt och nationalparkerna, Arthur Ochs Sulzberger Jr., och hans New York Times på väg ned ihop med alla andra dagstidningar - "The Internet has taken away far more advertising than it has given.") och C. läste aprilnumret (om pirater i Somalia, och svindlare - Bernie Madoff). Sweet times. Men jag gillar inte ens kaffe, än. Snart så, men bara på söndagar.

På omslaget till VanityFair, no.585, så också dagens favoritcitat: "There is time for work. And time for love. That leaves no other time" - Coco Chanel.

Innan sovdags, Happy Planet Index (mäter välmående och ecological footprint, dvs. hur ens handlingar påverkar vårt jordklot). Det där om mitt välmående är väl knappast intressant för någon mer än mig själv, men jag tycker att ecological footprint är ganska intressant. Därför, copy and paste:

"Your ecological footprint is 2.15 global hectares, or 1.19 planets. You are using between one and one and a half times your share of the planet's resources. If you are living in a developed country like the UK, this is no mean feat - the UK average is 5.4 g ha. Your footprint is below average for industrialised countries, typical instead of people in many middle income countries such as Costa Rica. The world average is 2.2 g ha. Given the infrastructure and society you live in, knocking a few more deci-hectares of your footprint is, we know, very tricky.

It's a hard truth to swallow, but flying has a terrible impact on the environment, and just one return flight from London to Athens adds 0.77 g ha to your footprint – almost half your fair share for the entire year. Flying to Sydney and back you're already polluted as much as most British people do over an entire year."

You:	2.15
Average:	4.01

Kan säga att min vegetariska kosthållning och mina studentlika konsumtionsmönster brukar rädda mig när det kommer till "ecological footprint". Min weekendresa till Milano hade väl snarare motsatt effekt.

Jag försöker bli bättre. Jag gillar ju inte ens att flyga.

Hur stort är ditt fotsteg?

Paus och lessness

2009-04-08T21:16:00.001+02:00

Det är vår i luften. Read and rewrite. Eller vad sägs om det här: "När jag blir stor vill jag bli forskare och kulturskribent!" (Skunkdagbok 04-05-01). Vissa dagar ambition på det ena, andra dagar check på det andra.

Eller om jag får tillåtas citera Coupland, den gamla räven: "lessness: a philosophy whereby one reconciles oneself with diminishing expectations of material wealth: 'I've given up wanting to make a killing or be a bigshot. I just want to find happiness and maybe open up a little roadside cafe in Idaho''"

Så tänker jag på ordet statusproletär: den som skriver i fina tidningar för låga arvoden. Som jag förstått det, utan egen erfarenhet, är SvD ett klassiskt exempel. Lessness?

Senast i dag fick jag ett erbjudande om gratisarbete - inte journalistiskt, mer åt Fairtradehållet. Frågan är då om hur mycket statusproletär man är. Ganska mycket, tror jag.

Ett annat, mer journalistiskt uppdrag, tangerar även det min smärtgräns, jag anar att Journalistförbundet skulle rasa. Ett skambud. Tacka ja eller nej? Egentligen vill jag alltid ha en krona per tecken. Minst. Det handlar ju inte bara om mig - det handlar ju om en hel yrkeskår och om mitt och allas vårt motstånd mot arvodesdumpning. Det finns ju trots allt f rilansrekommendationer.

Dessutom. Har man en gång sett ett schyst arvode rinna in på plusgirot (tack, dagstidningarna!) är det svårt att halvera. Väldigt svårt. Samtidigt kan man ju tala om alternativkostnad - om man ändå inte fått något annat uppdrag den veckan, kan man ju lika gärna ta det lågavlönade? Men. Principerna då?

Fast vem vill vara fattig med bara principer på banken.

Frilansgrubbel.

Och nu. Nu ska jag fortsätta läsa min barndomsidol Peter Singer och hans klassiker "Djurens frigörelse". Jag har inte vågat öppna den sedan den fick mig att sluta äta fisk för många år sedan, inte heller sedan jag hade högläsning om djurförsök för C (det var den och SCUM Manifest). Med risk för att det inte blir någon påsklax för mig i år... så ger jag den en ny chans. Den är lovande. Än så länge.

Sedan påsk i Skillinge.

Och på måndag kommer jag att trycka på play igen och säga så här:

SPRING CLEANING
STARTS WITH FRESH AIR IN YOUR HEAD - LOESJE

Milano

2009-04-06T10:03:00.001+02:00

Jag höll ihop - mycket tack vare ett envist sinnelag och en massa Ipren. Däremellan nästan missat flyg, enorm katedral, shopping av italienska solglasögon från 1970-talet, kitschiga musmattor från ett kyligt stopp vid Comosjön (där George Clooney enligt ryktet ska bo), bar med inte särskilt skönsjungande och jonglerande bartender, tiotusentals steg, massa pasta och pizza, och jag insåg att jag är lika förtjust i Italien nu som jag blev under tågluffen, och när vi åkte lokaltåg till Varenna och Comosjön fick jag en hastig flashback, även om det nu var april och något kyligare i luften. Jag gillar tåg.

Om jag ska sjunka ned i något av det ovan tänker jag på hur vi fick springa till gaten ("Closing") fastän vi var på plats nästan två timmar innan avgång. (Vi anvisades till en kö som de sedan menade var ett påhitt, hamnade sist i en annan kö, checkades in sist av alla tio minuter innan flyget skulle lyfta, fick springa genom säkerhetskontrollen. Väl framme vid gaten var den klockrena kommentaren: "Ni ska vara här trettio minuter innan avgång.") Jag gillar inte flyg. (Även om det är fantastiskt att flyga över Alperna i solskenet.)

En annan detalj jag blev förtjust i är mina solglasögon, mina magiska solglasögon, som ropade på mig från en hylla på SuperflyVintage, vid Navigli. Ett gammalt lager från 1970-talet, därav: gammalt, men inte använt. Perfekt för mig sett till mina udda fobier (klarar egentligen inte av second hand, det är en lång historia). På tok för dyra. På tok för oumbärliga.

Nu hoppas jag på sol i ögonen hela våren.

Nu, nu, nu.

Rädd att flyga

2009-03-31T20:12:00.001+02:00

I morgon flyger vi till Milano. Jag trotsar nypåfunnen flygrädsla och klimatångest. Har knappt hunnit tänka på det. För mycket idéer, kulturskriverier, fakturor, sjuka och liv. I dag var jag på vårdcentralen. Alldeles för ont. Provet visade ingenting. Syns inte, finns inte, sa vildvittrorna. Och så sa också min läkare för dagen. Sådant där som att undersöka eller lyssna på patienter är överskattat.
L Y S S N A being the key word. Hoppas jag håller ihop i Milano. Hoppas.

Jag har druckit tre liter citronvatten.

Igår skulle jag träffat mormor men jag fick ställa in på grund av en telefonintervju. Hon hade handlat linser för att bjuda mig på linssoppa. Ibland får man dåligt samvete. Eftersom jag vet att mormor är en trogen bloggläsare säger jag: jag kommer snart, på riktigt, och jag kan rensa bland ogräset. Om det behövs. För tid har man inte utan tid tar man.

Nu tar jag därför tid till att packa, diska, dricka ännu mer citronvatten och lyssna på Tiny Dancer och andra favoriter i min "Fina låtar"-playlist på Spotify.

Vi ses på söndag.

Parentes

2009-03-29T17:01:00.001+02:00

Min lillasyster gör storasyster sjukt stolt med sanslösa videoskills, titta på hennes film om Earth Hour på Sydsvenskan.se.

Samtidigt i Lund: Städsöndag med förlorad vintertimme, solsken och vår ute, snart middag med en vän, pressen sätts åt sidan.

I morgon, måndag. Har två reportage att slutföra innan vi åker till Milano på onsdag. Weekendresan ligger så rätt i tiden, om än inte i plånboken och miljötänket. Jag behöver semester, behöver rensa tankarna och ladda om. Tabula Rasa, om jag ska komma på några nya idéer, och idéer behöver jag ju, annars får jag inga pengar till hyran, så behöver jag komma bort och hitta nytt.

Sedan direkt vid hemkomst kastas jag in i nytt reportage som ska göras, livet gör sig återigen påmint, sedan påsk i Skillinge. Med ny månad börjar man om igen. Februari gick över förväntan, mars helt okej, hur klarar jag mig i april? Man får bara kasta sig in och se efter.

Sveriges smartaste twentysomething

2009-03-24T09:49:00.000+01:00

Jag trillade över ett uppslagsord i dag på NE. På förstasidan finns en stor blandning av ord, och jag klickade på Blaise Pascal eftersom jag tyckte det var konstigt att författarna till Tvillingarna-böckerna (obs, Francine Pascal) förärats med ett uppslagsord. Någonstans där inne hade jag också för mig att det kunde vara någon gammal gubbe (försöker återupprätta min heder här va). It was!

Pascal, matematiker, fysiker och religionsfilosof (vilken renässansmänniska!), var bland annat med och la grunden för sannolikhetsteorin, och han var även mannen bakom detta argument:

"Vi kan inte veta om Gud existerar eller inte, men eftersom fördelarna av det positiva antagandet är så ofantligt stora jämfört med de nackdelar som skulle följa om vi har fel bör vi anta att Gud existerar."

På 2000-talet uttrycker vi oss istället såhär: Better safe than sorry.

En bra dag.

2009-03-18T18:09:00.001+01:00

I dag har jag:
1) Köpt biljetter till Oates i Stockholm i juli (vid biljettsläppet 00:01, yes, I'm a diehard).
2) Åkt in till Malmö kl 08:13 och mött våren.
3) Hållit ambassadörsutbildning för en trevlig organisation hela dagen, underbart att diskutera med insatta och intresserade personer. I love talkin' Fairtrade!
4) Kirrat, ja, det ordvalet fungerar, ännu en text till min egen kultursidefavorit.
5) Fått en bankgiro-utbetalningslapp på drygt 6 000:-, adresserat till mitt namn och mitt postnummer, inget annat, så tack Posten!

Eftersom jag igår utsattes för inte mindre än fyra nålstick i mina två armar (welcome to the world of svårstucken) tycker jag att det är poetisk rättvisa att idag var en bra dag. Good karma.

Det är en lyx att få jobba såhär. Ja, jag inser det.

2009-03-15T17:43:00.001+01:00

Ja, jag kommer att planera om min semester.

T, vill du följa med?

***

Det finns ingen som Oates.

En liten frilansrapport

2009-03-04T11:45:00.001+01:00

I dag har jag skickat iväg en faktura och bokfört. Just nu väntar jag på att pengarna från flera obetalda fakturor ska komma in, och den första betalningen är väntad först på lördag (fredag blir det kanske då). Det känns som att jag jobbade hårt i februari och därför har råd att vara lite slapp i mars. Eller göra det där jag inte hann i februari: leta rätt på nya uppdragsgivare och boka in föreläsningar. Och framför allt: idéstorma! Typ läsa mina utländska magasin och se vad jag hittar. Jag behöver lite input. Jag borde gå ut på stan och fika och prata och hitta på saker att skriva om. Läsa böcker som inte getts ut här ännu. Leta upp obskyra tidskrifter. Etc.

Här kan ni läsa det senaste jag skrivit, "Schysta bananer i rekordförsök" på Nätverket Rättvis handels webbportal, där jag numera också sitter i redaktionsrådet.

Dagen började med stressmage, lite panik över att kalendern för veckan ser så obokad ut, lite oro för all väntan, men fortsatte med positiva besked och ogrumlad lycka. Omväxlande frilansliv!

Eller ogrumlad lycka, lite grummel ändå, syster ringde och var ledsen över att farbror G.:s ek hade huggits ned. En fantastiskt stor och vacker ek som i hela mitt liv och lite till stått bredvid barndomshemmet.

Vinter kommer att bli till grönskande vår utan farbror G.:s ek.

Jag säger som min syster:

Det var på den man såg årstiderna.

Schack matt, kungen

2009-03-03T12:52:00.001+01:00

Igår var jag på möte om Fairtradeföreläsning i maj och i dag publicerades min krönika om schackdamen i Sydsvenskan: http://sydsvenskan.se/kultur/article417105/Dags-att-utmana-kungen.html. Livet som frilansare är i sanning omväxlande!

Och pinsamt ibland. Som i dag när min uppdragsgivare upptäckte att min artikel, som skulle vara på en sida, var på 14 olika sidor. How come? Jo, arbetsmaterialet, research, formuleringar som kasserats, allt det där följde på 13 sidor efter den ursprungliga artikeln på en sida. Herregud. Om man kunde sjunka genom golvet.

Jag har en lapp i min kalender:
"Tror du att dagens unga kvinnor är bättre på att begära högre län för sitt arbete än tidigare generationer?"

Det är min pepp inför förhandlandet. För till skillnad från anställda som löneförhandlar en gång om året, förhandlar jag flera gånger i månaden. Jag känner att jag kommer att gå stärkt ur det här. Det kommer vara en nyttig erfarenhet inför det första riktiga jobbet. Inte längre säger jag "javisst" när någon ger ett anbud. Jag slutade med det igår.

Men egentligen var det mitt första kvalificerade sommarjobb på tidning som gjorde det. "19 000, det ger vi alltid till journalister som inte är färdiga med sin utbildning." Javisst sa jag glatt, tyckte att 19 000 var hur mycket som helst. Det var bara det. Att jag hade lägst lön av alla mina kursare.

Min i sammanhanget låga lön kompenserade jag året därpå. För ja, jag tror att dagens unga kvinnor är bättre på att begära en högre lön. Men det tar emot när personen mittemot är en man i medelåldern. Problemet är ju dock att man riskerar att fastna på en lägre nivå om den första lönen är låg. Därför ska man alltid kaxa upp sig, och det tidigt.

Det tycker både jag och schackdamen.

Kakao

2009-02-24T20:49:00.001+01:00

Jag har precis bakat en kladdkaka. Tanken var att skämma bort mig själv inför sammandraget av Oscarsgalan senare ikväll (mycket glamour i dag). Men till min stora besvikelse upptäckte jag att kakaon vi köpt var väldigt blek, och ja: kakan blev blek. Man kunde kanske hällt i dubbelt så mycket kakao som jag gjorde, men så långt tänkte jag inte. Så. North & Souths "El Ceibo"-kakao är ingen hit, sorry Bolivia. Jag kan däremot tipsa om Divines "Cocoa", herregud, i Ghana kan man göra kakao! Supergott. Urtekrams är också god.

Prinsessbröllop!

2009-02-24T19:00:00.001+01:00

Som övertygad republikan, med emfas, är det svårt att erkänna. Men:

Jag tycker att det är sjukt underhållande med prinsessbröllop!

Alla dessa protokoll som ska följas, alla traditioner, den bländande medieupphetsningen, hur vi med ens kastas tillbaka till 1800-talet bara för att den berörda hade en släkting som för nästan 200 år sedan kom till Sverige för att, av en slump mer eller mindre, överta tronföljden.

Allt det här, med kungafamilj och monarki, blir själva kronan på verket (sorry), the icing on the cake, och allt följer på det här: Att vi faktiskt inte alla har lika möjligheter, trots vad alla sagt under uppväxten.

Det blir särskilt tydligt för familjen Bernadotte, men det förekommer ju över allt. Det räcker att vistas lite i studentlivet. Jag skulle gärna se lite statistik på vad jurist- och läkarstudenternas föräldrar jobbar med. Seriöst. Statschef är inte det enda yrke som ärvs.

Det hindrar mig inte från att tycka att hela den här cirkusen är väldigt underhållande och mycket romantisk. Det borde jag få tycka, jag har ju trots allt betalat för det.

***

Apropå medielogik: Jag kan föreställa mig pulsen på redaktionerna i dag. Jag älskar det där med TT-flash och hur hela dagens planering kastas omkull. Troligtvis hade de redan bröllopsbilagan färdig. Troligtvis hade de redan artikeln om Daniel från Ockelbo i byrålådan.

Jag har då aldrig jobbat på en större, traditionell, nyhetsredaktion, men jag har jobbat på lokaltidningar, och jag gjorde det när Ingmar Bergman dog. Det var spännande med extramöte. Då var målet att finna en lokal prägel, and I can't help but wonder... kan de hitta en sådan nu? Tveksamt. Kristianstad ligger långt från Ockelbo.

Ironiskt

2009-02-23T11:43:00.001+01:00

Det är som att återfå rösten utan att ha någon att prata med. Insikten får mig att leta upp Alanis Morrissette på Spotify, it's a black fly in your Chardonnay.

Sina nackdelar har det, det här med att jobba hemifrån.

Stum

2009-02-22T12:33:00.000+01:00

I dag kan jag bara prata med stor ansträngning. Jag häller i mig varma drycker och försöker hålla tyst, vilket är svårare gjort än (inte) sagt.

Redan i fredags kväll var det fara på taket, jag hade kvällen innan trotsat förkylningen och hållit introduktionspasset till min studiecirkel. Jag var därför orolig för att lördagens intensivkurs skulle behöva ställas in. Trots en rasslig röst begav jag mig in till Malmö igår morse, det gick bra, det var härligt och efteråt köpte jag och Calle kryddiga vegkorvar på Astrid & Apornas.

Vilade under dagen (framför veckans repriser av "Vem vet mest", my guilty pleasure) och på kvällen var det dags för konsert på Mejeriet, min födelsedagspresent från C. Snöstorm på vägen dit, en halvtimmes kö i snökaos, mellanspel med rökmaskiner och snöstorm på vägen hem. Allt det där, kombinerat med förmiddagens föreläsande, har effektivt dödat min röst.

C. tar chansen och lägger ut texten om det amerikanska elektorsystemet och skidskytte. Alla mina smarta oneliners som jag vill lägga till diskussionen, eller försök att byta ämne, försvinner rakt ut i tomma intet.

Så. Seriöst. Ge mig min röst tillbaka!

Åter på jobbet

2009-02-18T16:58:00.001+01:00

I dag har jag lärt mig massor om ADHD och Aspergers, men också försonat mig med mitt val av yrke: journalist. Förlikat mig och försonat mig, för herregud: vad FANTASTISKT det är att få samtala och ställa frågor om allt som man är nyfiken på. För nyfiken, det är jag. Little Miss Curious-tshirten hänger i garderoben.

Efter det cyklade jag vidare (väl medveten om att jag borde tagit bussen, dock ordentligt påpälsad med värsta rosa understället) och hälsade på Sensus. Där fick jag en deltagarlista till cirkeln jag ska hålla och lite annan praktisk information. Vad fint, jag ser fram emot det, en härlig liten grupp och vi ska prata om Rättvisemärkt i sex veckor varje torsdag. Det ska bli kul!

I övrigt kollar jag min mejlbox varje minut men det gör ingen skillnad - vissa svar får man ändå inte. Typiskt.

Dagens låt: Melpo Mene - Hello Benjamin (bara för att jag är back on track med att upptäcka musik igen, jag har inte upptäckt så mycket ny musik sedan E. slutade skicka blandband till mig, och well, jag slutade använda min kassettbandspelare).

På tal om tv-repriser:

2009-02-17T22:58:00.001+01:00

"I wonder what would happen if we all started randomly going nonlinear like the show's characters. What would happen if our personalities became divorced from cause and effect?"

Författare?
Bok?
Tv-serie?

Varning för självömkan

2009-02-17T18:18:00.001+01:00

Jag är för otålig för att vara sjuk. Seriously. Febern gick över på en dag och det är förvisso snabbt för att vara influensa, men då vill jag att det ska fortsätta så. När jag nu är inne på dag två utan feber tycker jag att jag är frisk, och börjar därför planera veckans två utbildningstillfällen som jag ska hålla (ambassadörsutbildning på torsdag kl. 18, intensivkurs på lördag kl. 10). Det har gått bra under dagen, jag är nästan klar, men nu är jag så sanslöst trött. Matt i hela kroppen.

Att hänga upp lakan för att stänga ute det fantastiska solskenet för att istället kunna titta på televisionen drog musten ur mig. Och ja, troligtvis arbetsdagen också. För att inte tala om turen till postrummet (en Samtid, en tidning från Coop Medmera, när ska jag få min VanityFair?!).

Eftersom jag är hypokondriker with a reason googlar jag fram: "Efter att ha haft influensa är man ofta trött ett par veckor." Ett par veckor! My, oh my.

Ett sådant mellanland, antingen är man väl sjuk eller så är man väl frisk? Nu är jag för frisk för att kolla på tv men för sjuk för att gå ut. Det här varken eller-tillståndet gör ingen glad.

Nej, jag orkar inte ens blogga. Dags att vila en stund.

Feberyrade

2009-02-16T13:42:00.001+01:00

Däckad i influensa har jag möjlighet att förkovra mig i televisionens underbara värld. Nyss såg jag Cityakuten med ingen mindre än Ewan McGregor som skotsk gisslantagare, och där fick vi även se Abbys föregångare, nurse Hathaway, ge ytterligare ett ansikte åt Stockholmssyndromet. Sweet.

Åttan fortsätter med Amelia Adamo, jag minns när jag tillbringade några sommardagar i Skillinge med urinvägsinfektion och hennes M-Magasin, men inledningen får mig att zappa, för Amelia säger då: "finns den lyckliga singeln, eller är den som myten om den lyckliga horan?" I say what?! My oh my, jag tänker på vad Sara Stridsberg skrev när hon signerade min Drömfakulteten: "alla gifta kvinnor är prostituerade." Jag måste väl säga att jag inte skriver under liknelser som dessa, vare sig vad gäller singlar eller gifta. Provokation för provokationens skull är ganska tröttsamt.

Tyck dock inte synd om mig för min influensa - mitt immunförsvar måste vara fantastisk, för jag mår redan bättre. Även om jag blev helt utmattad av att gå till postrummet, och även om gårdagen var horribel gick febern ned redan natten till i dag. 24 timmars-influensa är det bästa. Inte minst för att man (=jag) som egenföretagare visst har tre karensdagar, och inte direkt tjänat ihop tillräckligt för att få någon summa att tala om.

Herregud, vilken djungel.

The Office

2009-02-12T14:59:00.001+01:00

Som egenföretagare får jag direktadresserad reklam om kontorsmaterial. Ja, det är lika spännande som det låter. De skulle se mitt kontor, liksom, finns inte direkt plats för skrivbordsstolar och lamineringsmaskiner.

Ibland, ytterst sällan, men ibland, som nu, öppnar jag katalogen. Vad ser jag då?

Jo. Det bästa jag sett på länge: en batteridriven elhäftare, köp två, betala för en. Jag har en häftare, men då TVINGAS jag använda ren råstyrka för att häfta ihop mina papper. Stackars mig. Hur gör ni? (Det här påminner mig om den eldrivna tavelsuddaren som M. berättade om, oh my.)

Eftersom det var ett så fint erbjudande ska jag nog ta och köpa två, en till mig och en till Calle. Då får vi dessutom en exklusiv stålpenna med på köpet, dessutom fraktfritt.

Wow.

Bokstavsgnäll

2009-02-10T14:32:00.001+01:00

Varför är det så att de texter som är absolut lättast att skriva, som rinner över tangentbordet som vatten, också är de bästa? Och de texter som är absolut svårast och tråkigast att skriva också blir de sämsta? Jag får inte ihop det... Det är orättvist. Det borde kallas något i stil med Murphy's lag.

Det känns inte ett dugg romantiskt här i min skrivarlya.

Därför en favorit i repris:

”Det pratas en hel del nu för tiden om att bara arbeta en halvtimme om dagen och så skulle allt arbete i världen bli gjort. Tja, jag har ju aldrig kunnat skriva mycket mer än en halvtimme om dagen. Om man skriver en halvtimme om dagen blir det en massa skrivet med åren. Sannerligen hela dagen väntar man på att få skriva den där halvtimmen om dagen. ”

-Gertrude Stein

mikroblogg:

2009-02-04T14:36:00.001+01:00

Lyssnar på Tiny Dancer på Spotify och är väldigt nöjd med livet.

Idag.

Praktiserande frilansjournalist

2009-02-04T09:38:00.001+01:00

Läs min artikel i Sydsvenskan i dag:
http://sydsvenskan.se/kultur/article410525/Ratt-blod-for-jobbet.html.

Alternativt Sydsvenskan Kultur, s.5.

B-delen.

Spara & Slösa

2009-02-03T13:56:00.001+01:00

Är inte världen fantastisk när amerikanska hemmafruar sitter på Oprah och berättar om sina bästa spartips: byt soffa med din vän istället för att köpa ny, koka din egen sylt och dra ut alla kontakter när apparaten inte används.

Man undrar såklart varför inte männen är med och byter soffror, kokar sylt och dra ut alla kontakter, men Rom byggdes väl inte på en dag.

Så ändå. Sköna nya värld!

Utrop

2009-02-02T13:11:00.001+01:00

Recidiv-såpan fortsätter. Dagligen klickar sig landstingsanställda in på min blogg för att leta reda på vad recidiv är, men den senaste recidivbesökaren är nästan min favorit: Regeringskansliet.

För övrigt läser jag Andri Snaer Magnasons "Dreamland" och anser att byggandet av aluminiumfabriker på Island är en dålig idé.

Tung industri är alltid en dålig idé.

Apropå namnet som varumärke

2009-01-30T12:26:00.001+01:00

Jag har tänkt ta ut en examen. Eller två. Mina fem års studier ska mynna ut i två examensbevis från Lunds universitets examensavdelning.

Jag har bara ett problem. Enligt folkbokföringen heter jag Albertsdottir - ett faktum som irriterar mig något oerhört. Det ser rumphugget och felstavat ut. Jag har därför funderat på att byta efternamn till Albertsdóttir, såsom jag själv skriver mitt namn. Det är aktualiserat nu när jag ska skaffa examensbevis, för det vore ju trevligt med ett rättstavat namn. Examensavdelningen går utan pardon ofrånkomligen på folkbokföringen.

Tidigare har jag avvaktat eftersom mitt pass inte går ut förrän 2015. Man måste ju skaffa nytt pass om man byter namn, och om jag skulle skaffa ett nyss pass nu skulle det kosta 400 kr och dessutom gå ut 2014. Ett år tidigare än nuvarande pass!

Dessutom har jag köpt biljett till Milano i april på Albertsdottir och måste därför antingen byta namn på biljetten (krångel) eller vänta tills april med examensbeviset (krångel).

Som om inte detta var nog verkar det som om PRV vill ha 1500 kr i avgift när man byter efternamn.

Total kostnad för namnbyte: nästan 2 000 kr.

Världens dyraste ó.

(Ja, det lutar mot att jag, officiellt, förblir Albertsdottir.)

On the cover of Time Magazine:

2009-01-28T12:52:00.001+01:00

"Special report: The World Economy
WHAT WOULD MARX THINK?"

Action!

2009-01-27T10:39:00.001+01:00

Lyssnar på Hello Saferide men ljudbilden störs av buller utanför. Jag tittar ut genom vardagsrumsfönstret och ser en man, en lövblåsare. Typiskt. Det räcker inte med betongborrarna.

Vänder mig om. Om jag vänder mig om. Utanför köksfönstret står ännu en blåklädd man på en stege. Sanerar, isolerar, förbereder dörrbyte? Intevetjag.

Vardagsaction på Kämnärsvägen 7J.

(Det mest spännande som hände igår var att vi fick posten i vårt dörrinkast istället för i postrummet som skulle varit nyheten med start 26/1. Brevbäraren didn't get the memo!

Och ja, att jag upptäckte att HSO äntligen lagt upp min uppsats om Moomsteatern på sin webb var också ganska kul.)

((Ja, jag saknar arbetsdisciplin i dag.))

Mitt liv som frilans, dag ett

2009-01-19T23:25:00.001+01:00

Jag har skaffat mig en hemsida:

www.ellenalbertsdottir.se

Jag måste säga att FTP-programmet är lite hetare nu än det var 1997 (då jag senast utforskade hemsidornas mystiska värld).

Tack C för fina bilder.

Nästa projekt är visitkort!

/Corporate E.

Recidiv

2009-01-15T16:31:00.001+01:00

SERIOUSLY! Ni som jobbar på olika landsting måste sluta googla "recidiv" och klicka in er på min blogg! (Två gånger igår, en gång hittills idag.)

1. Om ni jobbar inom vården borde ni redan veta vad "recidiv" är.

2. Om ni inte vet - är inte en blogg en pålitlig källa!

Min besöksmätare är bäst.
(Enligt den borde jag göra om min blogg till en sjukdomsblogg, alternativt en blogg med bilder på Haley Joel Osment, åtminstone om jag vore en populist. Å andra sidan har jag inte något bättre alternativ - sett till vad poängen med en blogg som denna är.)

Familjens projektledare på Malmöbussen

2009-01-15T15:08:00.001+01:00

Satt på bussen till Malmö igår. En kvinna sprang på bussen vid Sony Ericsson och satte sig sedan snett bakom mig. Först ringde telefonen. Det var hennes dotter som sa att hon skulle följa med en kompis hem. De la på. Kvinnan ringde sin man för att berätta att dottern skulle följa med kompisen hem. Tjugo minuter senare ringde telefonen igen. Nu var det sonen som även han hade ett ärende (vad framgår inte, även tjuvlyssning har sina gränser). Kvinnan la på. Kvinnan ringde sin man för att upplysa om, ja vad det nu var för ärende som sonen hade.

Boken "Familjens projektledare säger upp sig", som jag såg på någons soffbord, har kanske en del poänger...

Denna dag har tillbringats med förmiddagsmöte och snart också kvällseminarium. Däremellan lite administration, som man säger. För jag är ingen annans projektledare än min egen. Tur det!

En PC vs Mac-historia

2009-01-12T13:37:00.001+01:00

En man på Nordea ringde mig apropå att jag anmält mig till företagskonto bas. Mest för jag vill ha plusgiro och kunna skilja på firmans pengar och mina privata. I alla fall.

Eftersom företagskontot har en internetbank ställde mannen följande fråga:

Säljaren: Dator, Mac?
Jag: Nej, PC.
Förvånad säljare: Jahaaa.

Jag vet inte riktigt om en ung företagare borde ha Mac, men jag är faktiskt inte någon hipp grafiker (med svarta bågar).

He carried on me att vilja få mig att pensionsspara, för det kunde jag dra av, och eftersom jag började så tidigt ("bara 24", själv har jag inte riktigt vant mig vid den nya siffran) kunde jag gå i pension redan vid 55 års ålder! Annars börjar man visst pensionsspara vid 28 års ålder, enligt säljaren. Även detta lät tidigt.

Han försökte också sälja sjukförsäkringar eftersom det är bra att skaffa sådana när man är ung och "innan man blir sjuk, då är det försent". It's already too late, mister.

Nu ska jag ringa ett säljsamtal själv. Suckar.

Insikt

2009-01-07T10:22:00.001+01:00

När jag gick på gymnasiet var de ändlösa korridorernas väggar fyllda med så kallade motivational posters (men också Amnestyposters av olika slag, eller vad sägs om affischen som kritiserade Sovjets invasion av Afghanistan?). Jag minns särskilt in: "Det spelar ingen roll hur snabbt man springer - om man springer på fel håll." Bilden var på ett par sneakers. Man kan ju verkligen fråga sig hur inspirerande och motivational det var. Men ändå.

Jag har sprungit rätt fort de senaste åren. Även om jag uppnått ungefär det jag ville, sett till vad jag ville plugga och vilka poäng som jag ville ta, är det först nu som jag känner att jag springer på rätt håll. Eller åtminstone ser någon form av mållinje, något efter studierna. För det är först nu jag inte bara tänker på vad jag vill plugga, vad som är kul, utan också vad jag vill göra. På ett betydligt mer konkret, inspirerande och genuint plan.

Ja, jag vet vad jag vill göra! Och jag tror att det är möjligt.

Cynicism out the window.

Uppsatsdvalan

2009-01-06T01:36:00.001+01:00

Jag har knappt gått ut på flera dagar (förutom Willys), jag glömmer svara på sms, jag är trött i ögonen och ena armen är lätt avdomnad.... Jag vet knappt vilken dag det är, ännu mindre datum.

Allt jag tänker på är diagram, siffror, Excel, Open Office, text mot vit bakgrund. (Ja! Det är sant! Jag har råkat göra en nästan helt och hållet kvantitativ uppsats!)

Jag sorterar mitt primärmaterial (enkäter) såsom jag sorterade reklam på posten under högstadiets prao. It all comes back to me now...

C-uppsats, det måste vara C-uppsats. Jag är så inne i den att allt jag ser är tunnlar. Det sista akademiska jag presterar på universitetet om inte något går snett (eller rätt).

Vad är då bättre att belöna sig med om kvällarna än "How I met your mother" - prime time television with the Love.

(I dag googlade någon sig fram till min blogg (höll på att skriva uppsats) genom att söka efter "skriva d-uppsats på två dagar." Nej min vän. Det går inte. Det går inte alls.)

Bokslut

2009-01-02T17:40:00.001+01:00

Busy bee, busy lady.

Bloggen har legat i träda - istället: julfirande, födelsedag, nyårsfirande, bokslut. Massa familj och vänner, tonsatt av John Denver (födelsedagspresent från S&F) och Regina Spektor (födelsedagspresent från mig själv). Det är ganska kul att fylla år. Det upptäcker jag årligen.

Nyår var också överraskande roligt (jag tillhör annars skeptikerna). Det var promenad från Studentlyckan till Lundagård längst trottoarer, gator och fyrverkerier, pang, tolvslag vid en korsning. Det var Tegnérs - en komisk skräckupplevelse. Det var fest i en garderob. Det var middag a la Elly Higginbottom ute på bar. Jag har inte tänkt på Elly Higginbottom sedan jag var 19, eller om det var 20. Jag är varken 19 eller 20. Jag är 24 år, och det var ett fantastiskt sätt att fira in ett fantastiskt nytt år.

Nyårsdagen: soppa med brunetten på Fladden. Och i dag, sedan: bokföring, verifikationer, bokslut. Vilket bokslut.

Här kommer ännu ett (något förkortat jämfört med 2006 och 2007):

1. Gjorde du något år 2008 som du aldrig gjort förut?
Startade ett företag.
Jobbade hela sommaren.
Höll fyra kurser om Rättvisemärkt.
Tågluffade i södra Europa.
Fann drömjobbet.

2. Höll du några av dina nyårslöften? Kommer du ha några nya för nästa år?
Jag både joggade och simmade. Att få det till en rutin blir dock nästa års projekt.
Stressade mindre gör och gjorde jag också. Nya nyårslöften? Glaset är halvfullt.

3. Vilka länder besökte du?
Island, Frankrike, Italien, Tjeckien.

4. Vad var din största framgång 2008?
Jag bytte in det ideella engagemanget mot tid. Och jag utmanade mig själv genom att kasta in mig själv i företagarvärlden.

5. Favoritprogram på TV?
Mad Men & How I met your mother är årets fynd!

6. Bästa boken du läste i år?
Middlesex var fantastisk!

7. Största musikaliska upptäckten?
Regina Spektor, ja, jag var sen.

8. Årets bästa film?
Av dem jag såg i år: I'm Not There, Fjärilen i Glaskupan, Juno.

9. Vem saknade du mest?
Min syster i Arequipa & Fanny the au pair.

10. Citera en sångtext som summerar ditt år.
"Vissa drömmar är så starka att de krossar en. Andra drömmar mer som löften och man kan ge dom tid. Det finns tider då jag kämpar för att livet ska följa min plan. Andra tider då jag kan ta det för vad det är."
- Tomas Andersson Wij

Åh, det var ett bra år.

Tvåla in sig i svintarmar

2008-12-18T22:31:00.001+01:00

"Den hemlige kocken" och "Äkta vara" har fått mig att fundera. Fundera över hur orimligt det är att som vegetarian ha stora kval över skinn och gelatin i godis, men samtidigt äta massa annan mat med animaliska tillsatser. Inte bara äta. Nej, även schamponera och tvåla in sig i fiskfjäll, svintarmar, fostervatten, moderkaka, talgkörtlar, bindväv, hästhår, urin... Fresh.

Jag började slå upp olika ingredienser i våra schampon och tvålar på Environmental working group's Skin Deep cosmetic safety database och upptäckte till min förfäran att samtliga produkter innehöll olika cancer- och allergiframkallande ämnen. Eller vad sägs om ingredienser som i studier kan göra dig infertil eller irritera din hud och hårbotten? Kanske inget man vill ha nära sin hud och hårbotten... Nivea Pearl & Beauty creme oil innehåller till exempel coumarin.

Detta är saker som man egentligen vet men som man inte orkar tänka på.

Jag tror mitt nyårslöfte börjar utkristallisera sig.

Jordskalv i Lund!

2008-12-16T08:58:00.001+01:00

Jordskalv i Lund! Mellan 4,5-5 på Richterskalan. Byggnader skakade och i vår lägenhet for en röd glaskula i golvet. En kompis som bor mittemot berättar att hon vaknade tjugo över sex av att hela sovrummet och sängen skakade.

Jag? Jag sov som en stock.

GERTRUDE STEIN:

2008-12-14T01:05:00.001+01:00

Bamse om att betala skatt

2008-12-13T15:25:00.001+01:00

Undertecknad kan ha citerat följande Bamse skola på ett högstadieprov i SO om politiska ideologier. Det är klockrent. Samtidigt väcks frågan: Hör det hemma i en barntidning? Men för mig, än idag, är det ett mantra. Även när jag förvirrar mig in i småföretagardjungeln där man per automatik måste sucka över att hälften av det intjänade försvinner i skatter och avgifter...

Jag inser dock att det kommer att dröja innan jag går på plus. Så tack för hjälpen!

(Själv har jag dock varit mer engagerad i vad våra skattepengar faktiskt går till, det vill säga att stat, kommun och landsting köper in varor för miljarder utan att ställa etiska krav. Läs mer om kampanjen som tog oss till Almedalen 2006-2007. Förbättringar är på väg inom detta område men det går långsamt...)

Bamse om nedrustning

2008-12-11T21:32:00.001+01:00

"Sweden Ranks Second in the World in Per Capita Weapons Exports." Läs intervju med två svenska fredsaktivister på Democracy Now.

Enligt Svenska Freds är Sverige totalt sett på åttonde plats i världen, och även om det varierat genom åren kan man med säkerhet säga att Sverige - trots sin litenhet - befinner sig på topp tio vad gäller vapenexport.

Totalt spenderar världen 8 000 miljarder kronor per år på militär rustning (www.vapenexport.se).

Apropå fredspriset: "And Bofors is where Alfred Nobel actually established the weapons industry" (citerat ur Democracy Now). Men i ärlighetens namn trodde Nobel på på antimilitarism och nedrustning. Annars hade han inte instiftat fredspriset.

Det gör Skalman också. Här smider han om bråkstakarnas svärd till plogbillar...

Bamse om oschysst turism

2008-12-11T21:10:00.001+01:00

Jag upptäckte massa Bamsebilder från mitt gamla skolarbete från högstadiet, och blev påmind om hur bra jag och Bamse klickar politiskt. Herregud, vilka klockrena poänger! (Miljö, djurrätt, fred, jämlikhet, jämställdhet...)

Jag tycker vi börjar med fairtrade, eller ska vi kalla det fair tourism (kryddat med lite civil olydnad)? Läs gärna Jennie Dielemans "Välkommen till Paradiset" eller besök nätverket Schyst resande för lite tips om hur man kan resa just schyst. En god idé kan vara att sluta pruta.

Habibu stjäl kött från turisterna, och det blir fest i byn:

Julstämning

2008-12-09T22:01:00.001+01:00

Jag har börjat pyssla med julklappar! I tomten.doc funderar jag över alla överraskningar som ska inhandlas - och tillagas - till nära och kära. Till alla er som jag av någon anledning inte byter klappar med skickar jag mängder med tankar som räknas.

Tänd adventsljusstake, julmust och julklappstankar. Full circle.

Däremellan har jag flow på uppsatsen.
FLOW! Det går som på räls.

Ta i trä.

Dessutom:
Snart ska vi baka lussekatter. Saffran är inhandlat! I ambivalensen tror jag att jag har funnit ett sätt att lyckas kombinera min stora kärlek för julen med mitt missnöje med kommersialismen som flyter i dess kölvatten. Kanske.

War is over if you want it.

Amerika!

2008-12-08T11:57:00.001+01:00

Jag sitter vid min laptop vid middagsbordet. Uppsatsdokumentet är öppnat. Inget mera. Tittar på den färgglada Amerikakartan - vår skolkarta från 1954 - som är upphängd på väggen:

Saltsjöstaden. Hudsonviken. Röda Floden. Stora Saltsjön.

Jag menar: Saltsjöstaden!

Om allt ändå kunde flyta som Mississippi.

2008-12-07T19:31:00.001+01:00

Jag kom att tänka på en gammal bekant. Vad gör hen nu, funderade jag. Snabbt. Facebook. Bingo! Tänkte skicka ett mejl. Men först. Vidare till hens blogg via länk i profilen. Efter ett par klick vet jag mer än jag borde. Om mörker och ett liv som gått snett. Stängde ned fönstret.

Klickade bort vännen. Så snabbt det kan gå.

Förlåt, men jag har tillräckligt, jag har så det räcker och blir över ändå.

En annan fundering över Facebook: hur alla människor som vi har försökt glömma och ta bort ur våra liv återkommer på bilder i vänners gallerier, hur vi inte kan radera men ändå uppenbarligen kan radera, kvickt med ett klick.

Julhandla hållbart är smart!

2008-12-07T17:50:00.001+01:00

Vad tänker ni på när ni hör julhandla smart? Jag tänker: julhandla ekologiskt, julhandla närproducerat, julhandla fairtrade, men framför allt:

julhandla begränsat.

DN Ekonomi associerar annorlunda. I artikeln "Så julhandlar du smart" tipsar reportern bland annat om följande: skriv en lista, klä dig rätt för timmars shopping, spara kvittot, håll koll på ångerrätten, ta med växelpengar till toaletten, och... ta med ryggsäck till alla dina inhandlade julklappar. En ryggsäck!

Lever vi i olika världar? I så fall föredrar jag att leva i min värld.

PS. Ibland undrar jag om det där med "klimatsmart" för vissa fungerar som ett förkläde att ta på när det passar. Det fungerar ju inte så, och smart julhandel är inte att ta med ryggsäck och spara kvittot. Smart julhandel är något annat. För:

"Shopping has become intertwined with human rights. Consumers are increasingly seen as important active holders of responsibility for global welfare and the human rights of distant others" (Micheletti-Follesdal, "Shopping for Human Rights", 2007)

Analogt

2008-12-07T16:37:00.001+01:00

Jag tänkte tillbringa söndagseftermiddagen i fåtöljen med en god bok och en kopp kanelte men istället fastnade jag i den här lomoshoppen. Efter att ha sett lomokameror på Urban Outfitters i Köpenhamn igår blev jag återigen sugen på en sådan. Antingen en Diana+ eller en Holga. En julklapp till mig själv (ja, jag svajar såklart i antikommersialismen, just nu får dock åsynen av en potentiell hobby väga tyngre, ungefär som att jag älskar jul och att leta julklappar till nära och kära, och därför kommer fortsätta med det. om inte i så extrema mängder, och om möjligt: hållbart)!

Lomografirörelsens slogan är "don't think, just shoot" vilket passar mig utmärkt. Det jag gillar är också de drömlika bilder som, förhoppningsvis, blir kamerans resultat.

Jag ska dock först testa den Fisheye som Calle fick av mig en gång i tiden, den där tiden när jag senast hade en obsession for lomo. (Vad hände med den? Jag gillar obsessions.)

Det här kan man läsa om Diana på Wikipedia:

"The Diana camera is a simple, low-quality plastic-bodied box camera. The Diana takes sixteen 4 × 4 cm pictures on 120 film, leaving a large part of the film surface unused. Though often referred to as a toy camera, the term is somewhat misleading, as the Diana is fully capable of taking actual photographs. The term "toy camera" is often used to denote a very simple camera, and includes various basic vintage cameras as well. It is widely considered as an ideological predecessor of the 1980s Holga. Dianas are said to have a 50 % chance of light leaks & other photographic "problems," which give such "flawed" photos made by the camera an individualistic character."

Jag lutar åt en Diana framför en Holga, den verkar mer twisted, mer out there.

Det jag gillar är att kameran egentligen är en trasig, dysfunktionell leksakskamera. Den läcker in ljus men har ändå nytillverkats (därav Diana+) ungefär precis som den var när den slutade produceras för typ två decennier sedan. You gotta love the dreamy imperfection.

Lomography World Archive.
En blogg dedikerad till "old, crappy cameras".

Shoot from the hip!

Svar från SJ:s kundtjänst:

2008-12-03T17:54:00.001+01:00

Tack för ditt mejl.

Jag beklagar att vårt svar har dröjt så att tidpunkten för din resa har passerat.

Med vänlig hälsning

SJ AB

Dagens klagovisa

2008-12-03T11:58:00.001+01:00

Elliott Smith, may he rest in peace, gjorde en fin cover av Cat Stevens, also known as Yusuf Islam, "Trouble".

Uppsatsen sedan. Det känns inte bra. Mentalt är jag redan långt härifrån, jag söker jobb, jag planerar vårens Rättvisemärktutbildningar och jag skriver frilansreportage. Jag vet att jag brukar klagosjunga, men den här gången är jag inte riktigt säker på att det kommer att gå vägen.

Jag vill hellre läsa "Dreamland" om Island före den ekonomiska kollapsen, jag vill hellre julpyssla, jag vill hellre lyssna på covers. Jag vill hellre blogga. Så det gör jag!

Herregud: Historien upprepar sig.

Tåg!

2008-12-01T13:43:00.001+01:00

Jag klev på X2000 i Stockholm mot Lund igår morse vid 8:20. Alla andra avgångar var fullbokade. I alla fall. Tvärs mittemot mig sitter en äldre brittisk man med son. Han säger till sin son:

- Att ta flyget tar en timme och tio minuter, men det tar så lång tid att ta sig till och från flygplatserna att man lika gärna kan ta tåget. Det tar ju ungefär lika lång tid.

Sa han. På engelska, då. Han pös av stolthet av denna fantastiska idé.

Vi spolar fram fyra timmar. Tilläggas kan att loket krånglat och tåget därför fått stanna, stängas av, och startas igen tre gånger. Förseningen är cirka 45 minuter.

Mannen till sin son:

- Jag kan inte komma ihåg att det tog så här lång tid sist. Det är för lång tid. Tre, tre och en halvtimme är mer lagom. Det här är sista gången vi tar tåget.

Och det är så SYND. Så synd för jag såg hans entusiasm dala med timmarna som långsamt flöt förbi. Enligt Banverket är den ideala restiden max tre timmar. Jag tror det stämmer. Därför vill jag ha snabbare snabbtåg, ungefär som de som finns i Frankrike och Spanien. Då skulle vi kunna ta oss från Lund till Stockholm på ungefär tre timmar.

Men först och främst vill jag sälla mig till skaran som tycker att statens järnvägar, med sitt monopolsystem, borde uppföra sig bättre:

1. Billigare biljetter.
2. Färre förseningar.
3. Bättre hemsida.

Då kan jag stå ut med fyra timmar och tio minuter till Stockholm. Tills vidare.

***

För övrigt anser jag att bästa soundtracket till min C-uppsats, som inte jobbat på under veckan som gått, är den jag lyssnar på nu, Cat Stevens - Trouble. Men jag säger som I sa på journalistutbildningen och som J sa vid dagens lunch:

GOOD ENOUGH.

Good enough damnit.

ekorekolycka!

2008-11-25T15:11:00.001+01:00

Efter en dags utbildningsjobb belönar jag mig själv med yogitea classic med råsocker, samma goda te som jag och Calle blev bjudna på under besöket i ekobyn i Baskemölla för ganska exakt ett år sedan (besöket som resulterade i mitt reportage i DN). Jag gillar att sluta cirklar. Dessutom passar det gott i vinterkylan.

Dagen tillbringades vid miljöförvaltningen i Malmö och temat var rättvis handel, i viss mån också Rättvisemärkt. Schysst. Det gör jag gärna om (förutom att man blir lite mör av att ta bussen 7:20). Efter en trevlig förmiddag, en fantastiskt god jordärtskockssoppa (ekologisk och vegansk!) belönade jag mig själv med en tur till Astrid & Aporna, som jag i Malmös nya Eko/Fairtrade-guide hade upptäckt låg precis i krokarna.

Astrid & Aporna är en vanlig livsmedelsbutik men ovanlig i så motto att den specialiserat sig på produkter som är ekologiska och schyssta. Mycket passar också veganer. Och ärligt. Jag ser inte mig själv som någon överdrivet känslosam person (förutom när jag kollar på Extreme Home Makeover, men ärligt, det påverkar väl alla), men jag blev nästan rörd till tårar:

Tänk att handla i en butik där det ekologiska och det rättvisa är NORMEN snarare än undantaget. En kyldisk med allt ekologiskt, mycket veganskt.

Jag var tvungen att översvalla butiksbiträdet med beröm.

Det här handlade jag:

Rättvisemärkt kanel (inte den vanliga sorten, utan äkta kanel, som ska vara mildare än cassiakanel som vanligtvis säljs i butiker), Rättvisemärkt quinoa (proteinbomb!), Ekologisk äppeljuice, Ekologisk parmesan med vegetariskt löpe, och slutligen...

Min personliga favorit, och min överraskning till Calle när han kommer hem från jobbet (förutsatt att han inte läser min blogg under arbetstid...):

EN RÄTTVISEMÄRKT CHOKLADKALENDER!

Lyckan är komplett. Kan jag inte få byta ut Willys?

Se, det snöar!

2008-11-21T15:20:00.001+01:00

Jag borde skriva uppsats men istället läser jag om frostskadade pelargoner. Det hör väl till. I alla fall. Egentligen borde jag vilja skriva uppsats för jag har lånat så sanslöst intressant litteratur, om down-shifting, ecology, Fairtrade, love, life, everything. Efter att ha bläddrat i Juliet B. Schors "The Overspent American" var jag tvungen att mejla vännerna om att ställa in julklappsbytandet i år. Med risk för att ta Handels utredningsinstitut och deras årets julklapp på orden så blir det nog snarare en Upplevelse i år. Det ligger ju i samtiden.

Mamma föreslog för massa år sedan att familjens julklappspengar borde skänkas bort istället. Detta tyckte jag var ett dåligt förslag. Självfallet. Jag var ju ett barn. Nu tycker jag det är bättre förslag, mamma.

Juliet B. Schor:

"Rudolph the Red-Nosed Reindeer was invented by an ad man for Montgomery Ward. Even Thanksgiving, arguably our most authentic holiday, was movied a week earlier by Franklin Roosevelt in 1939 at the urging of a department store owner hoping to lengthen the shopping season."

Vi ska väl inte ens tala om tomten (också det en ad man, fast Coca-Cola).

Att dissa julen är så tråkigt, det är inte det jag vill. Tvärtom: jag älskar julen, ljus, snöstorm, mys och hasselnötter och annat gott. Det är sakerna jag vill ha ut.

Schor igen: "Once you realize that large inventories of toys for children are a recent phenomenon, or that our ancestors didn't wrap gifts, it's easier to do things differently."

Att åtgärda järnbrist

2008-11-17T12:34:00.001+01:00

Jag bestämde mig för att gå en vegetarisk matlagningskurs. Döm av min förvåning när det inte fanns någon i Lund. Inte som jag kunde hitta i alla fall. Allt som fanns var, hör och häpna: Matlagningskurs för herrar. Om det inte vore för att de lär köra på tallriksmodellen (aka: stor köttbit) hade jag kunnat nästla mig in bland herrarna.

Så nu har jag dragit fram Veganias kokbok (tack Maja) och Vegetarisk kokbok (lån av mamma, hon kanske vill ha tillbaks den...?) istället. Projekt 1: Gör en matsedel.

Learning by doing, trial and error and fake it til you make it.

Man kan ju försöka.

Vuxenpoäng

2008-11-13T20:48:00.001+01:00

Försäkringsbolaget TryggHansa ringde mig precis: "Är det du eller Carl som har hand om försäkringarna?" Herregud. VuxenFlash. "Det är nog vi båda", svarade jag. Hur har andra det? JomenvisstMannenharhandomförsäkringarnasjälvbrukarjagdiska.

Det lustiga var att det han skulle fråga mig/oss/Carl om var MIN olycksfallsförsäkring som vi bakat in i hemförsäkringen eftersom jag tidigare var helt oförsäkrad (sorgligt annars om min teve från 1998 skulle ha bättre skydd än jag). Det visade sig att jag bara är försäkrad I LUND. Ja. Jag lämnar ju Lund ibland va.

Så jag fick en ny dyr olycksfallsförsäkring om utifall att jag skulle skada mig i Malmö eller Stockholm eller, ja, HELA EUROPA. Så om jag skulle skada mig i Amsterdam är jag nu försäkrad. Känns skönt.

Fast jag får fortfarande inte bli sjuk. Taiträ.

Rapport från ett ensligt kontor III

2008-11-12T09:36:00.001+01:00

Runt åtta blev jag väckt. Då hade de börjat borra. Sanera PCB. Eftersom PCB visst, enligt mina efterforskningar, liknar DDT tycker jag att det är klokt och bra att det saneras.
MEN. Mitt hem är mitt kontor.

För att inte tala om min C-uppsats som ska skrivas.

Bullret är i hela lägenheten. Och då har de inte ens kommit till oss eller vår våning ännu.

Snart tar jag min laptop och beger mig ut på stan.

(På Vildanden läckte visst PCB ut i marken så de fick gräva upp giftig jord med grävskopor. Låt oss hoppas att det inte händer här.
I så fall.)

Blues från Sverige

2008-11-07T17:32:00.001+01:00

Fuktigt duggregn i novembermörket. Den där trista månaden innan julen. En månad som man får lysa upp på eget bevåg, med cykellampa, lunch på Govindas och inflyttningsfika.

Inflyttningsfika i ett trevligt korridorsrum (med fönster att sitta i!) på andra sidan järnvägen.

Det är aldrig så tungt att cykla uppför kung Oscars bro som i skymningen innan julen.

Bob Dylans "Sarah" är ett fint soundtrack till det här vädret. Och lite blues från Sverige (Andersson Wij).

På ett sätt gillar jag det ändå. Solen kan vara så full av krav. När vädret är så här kan man göra vad man vill.

Så jag gör vad jag vill.

Ikväll blir det quinoa med höstäpple (och halloumi!).

Äntligen!

2008-11-05T14:37:00.001+01:00

President or rock star?

Poet.

Election Day!

2008-11-04T15:51:00.001+01:00

Right wing-tant väljer bok i amerikansk bokhandel (i SVT):

- Obama Nation! It's about how awful he is. He is a socialist! But... you like that in Sweden, sa hon och skrattade.

gerillamarknadsföring:

2008-10-27T08:57:00.001+01:00

Här kan man rösta på Calles finalistbild i Metro Photo Challenge.

GRATTIS CALLE!

Barnvakten

2008-10-24T13:58:00.001+02:00

Igår passade vi lille A. Lekte, läste, nattade. Vi läste Sven Nordqvist "Var är min syster?" Så himla fin. Nordqvist är så bra. Jag förstår varför den fick Augustpriset. Sedan läste vi leksakskatalogen. Sedan försökte vi komma ur att läsa leksakskatalogen (men den var mycket pedagogisk och målade pojkar i blått och flickor i rosa så vi inte skulle bli förvirrade, och flickorna fick öva på att vara mammor och pojkarna på att leka med bilar). Pottan, blöjan, tandborstningen, det tog minst en timme, hur småbarnsföräldrar står ut varje kväll... det begriper vi inte.

När han äntligen lagt sig... pottan igen! När han äntligen lagt sig... strumpor! När han äntligen lagt sig... lätta på blöjan! Sedan sov han som en stock.

Vi också.

Sockerhög

2008-10-22T22:18:00.001+02:00

Steker äpplen, havregryn, smör och socker. Det kallar jag sugar high. Så bakar man när man saknar ägg i kylen men ändå ska belönas efter en pärs till dag. Att man kan bli så omskakad och slut av bara grubbel. Som icing on the cake, som kronan på verket och som grädde på moset hade jag också studiecirkel ikväll mellan 18-20:30. Så. Sötsaker och TV-serien "Tell me you love me", på ettan. Varje onsdag klockan 22:00. Note to self and everyone I know: se den.

2008-10-08T11:27:00.000+02:00

"DON'T SWEAT THE SMALL STUFF, AND IT'S ALL SMALL STUFF."

"The very act of focusing on imperfection pulls us way from our goal of being kind and gentle."

- Robert Carson

Självhjälpsböcker presenterade på Oprah är ju ganska pinsamt. Men åh så sant.

Klockrent:

2008-10-07T14:33:00.001+02:00

"Herschel hade kliat sig i huvudet och frågat vad fan det var - "upp-stånd-delse" - och Jacob hade sagt att det betydde att Messias hade kommit för att rädda de kristna men bara de kristna; det betydde också att de kristna förväntade sig att få återuppstå i sina egna kroppar när Jesus Kristus återvände till jorden. Herschel gav ifrån sig ett förvånat men föraktfull ljud.
'Vad då för jävla kroppar, pappa. De där döda kropparna i gravarna?'
Ja, så var det. De döda kropparna i gravarna.
Herschel skrattade sitt andfådda, gnäggande skratt. Som om det var ett skämt, Jacob Schwart kunde inte låta bli att le: hans äldste, obildade son hade lika skarp blick för det mänskliga självbedrägeriets tragiska fars som den store tyske pessimisten Arthur Schopenhauer.
Det hade han faktiskt."

Lever på tåg II

2008-09-26T13:10:00.001+02:00

Snart sitter vi på tåget till Göteborg. Bokmässa, yes we can! X2000, jag får hålla i mig i svängarna. Vissa tycker att det är ett spektakel. Jag gillar spektakel. Jag vill lyssna på Susan Faludi i ena hörnet och skriva under på protestlista för Jordens vänner i andra. Omvirvlande äventyr. Lite work och lite play.

Tåget går om mindre än fyra timmar och innan dess: soporna, disken, packningen, PM-skrivandet och cyklandet till stationen. Dags att bruka allvar.

Sms på fel håll

2008-09-24T14:37:00.001+02:00

"Du har fått fel nummer för jag är tyvärr inte din mormor. Hoppas du får rätt nummer av din mamma."

Så kan det låta när man smsar till fel mormor (mormor, mobilnumret som står på Eniro är fel!)

Fråga: Får man lov att säga mormor när man är 23 år? Eller resulterar detta automatiskt i att mottagaren tror att man är ungefär hälften så gammal...?

DN på nätet

2008-09-19T08:46:00.001+02:00

OK, det fanns tydligen på nätet också, men jag tror nog det är snyggare i papper:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=829741

(ni får copypaste, jag vill inte att DN-läsare ska komma hit via "bloggar som länkar")