I går när jag kom ut från en skobutik med ett alldeles färskt impulsköp i kassen spelade en man på gatan Bright Eyes "First Day of my Life", och plötsligt var lyckan total, bara där, the moment right then. Plötsligt inser jag hur alla med känslomässiga band till "Sweet home Alabama" måste känna sig när de går förbi gatumusikanter. Total lycka! Han fick tre kronor, all växel jag hade i plånboken.
Och i dag när jag handlade en banan och en liten Bravojuice på Pressbyrån fick jag tre jubileumsmynt Sverige/Finland tillbaka i handen. Ni vet, 1809-2009, "den underbara sagan om ett land på andra sidan hafvet". Så studsade kronorna tillbaka till min plånbok.
I kväll ska jag titta på Miss Marple och äta kexchoklad, massor. (Men inte köpta på Pressbyrån, där kostar ett kexchoklad tretton kronor, på Malmborgs kostar tre kexchoklad femton kronor. Yes, I know, men jag avskyr verkligen att betala för bekvämlighet.)
Men på tal om att betala för bekvämlighet: samtidigt funderar C. och jag på att ta en restresa till valfritt soligt land. Det hade varit helt olikt oss, men jag längtar verkligen efter semester. S E M E S T E R. En sådan där man rensar tankarna från arbete, skickar hjärnan på kemtvätt. Fast beskrivningarna skrämmer mig, anar att en charterö inte är avkoppling alls. Inte alls. Eller?
Natten på landet
8 år sedan