Where the Wild Things are

En trailer till en ny film baserad på Maurice Sendaks "Till vildingarnas land" gör mig helt nostalgisk. Läste "Till vildingarnas land" för första gången i väntrummet på barnsjukhuset i Lund. Först över tio år senare - på en lektion i litteraturvetenskap med M. som doktorerade på Bob Dylan - förstod jag att det var en modern klassiker.

Maurice Sendak fick Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2003.

Som om inte det var nog är det dessutom en av Barack Obamas favoritböcker.

Och definitivt en av mina.

la vida loca

Igår spelade vi kort tills det ljusnade. Men innan dess god mat och kladdkaka, och efter ett antal timmars spelade började magen kurra och våra canneloni med spenat åkte fram igen. En kväll som aldrig fick till ta slut och därför inte heller gjorde det förrän det blev morgon. Det där fågelkvittret och sedan tidningen på det.

I förrgår firade vi ännu en 25-årsdag med vin och ost. Och dagen innan dess paj och ordförklaringsspel med skratt tills man kiknar. Fantastiskt trevliga kvällar alltihop. Och i dag? Söndag som sig bör, plantera om växter, alltför sen frukost med varm choklad, skinande sol, bok i soffan och tankar på alla fina vänner. Tack för att ni får mig att tänka på annat än mitt arbete och mitt frilansande, ett tillstånd jag gärna liknar vid den där imponerande bergochdalbanan i Las Vegas. Därför: tid för återhämtning. Och spel.

I sommar blir det jobb, men förhoppningsvis också spelkvällar och semester inom Sveriges gränser. Tänker Öland, Skillinge och sedan Stockholm för internationell författarscen om jag får ihop det. Vi kan ta det ganska lugnt jag och C., förra året bockade vi ju av både nummer ett och två på den här listan: 50 things to do for free in Europe. Dessutom måste vi ju spara ihop till den stora tågluffen.

Nu: söndag, sweet Sunday.

Oh, dare to do it, Buddy!

En mening jag memorerat ur J.D Salinger "Seymour: An Introduction":

When was writing ever your profession? It's never been anything but your religion.

***

Kulturskribent i dag: http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kulturkritik/article431261/Pandemi-raddar-liv.html.

***

Häromdagen såg vi om Kramer vs Kramer. En film man ser för andra gången utan tristess är en bra film. En fantastiskt bra film.

Lyssnar på Frida Hyvönens "Oh Shanghai" om och om igen. Påminner mig om Empire of the Sun, när Christian Bale fortfarande var ett barn, med en speciell talang för dialekter.

Snart landar Oates dagböcker i min brevlåda. Kan faktiskt inte vänta.

Onsdagskväll

Mina leksaker har skickats till barnhem. Mina gamla glasögon till någon som ser dåligt. Det känns bra. Det mår man bra av. Men jag behöll lejonet, World Wildlife Fund 1985, San Francisco. Påminner mig om Christian the Lion.

(Men lejonet, som jag alltid trott var en katt, har inget namn. Han får följa med till San Francisco vilket fall. Med eller utan blommor i håret.)

I dag har jag pratat Fairtrade och blåst omkull vid Turning Torso. Igår såg jag Turning Torso, från ett rum på Blocket i Lund. Men jag älskar att prata Fairtrade, älskar att möta engagerade. It's my calling - det, och sedan orden. Eller orden först.

Lyssnade på T-Rex i dag, Cosmic Dancer, och andra låtar som jag en gång i tiden fallit pladask för. Free Fallin', Tiny Dancer, och icing on the cake: soundtracket till världens mest underskattade film, Velvet Goldmine.

Och Almost Famous, sedan.


Penny Lane: Morocco. A seat by the window, please.

Väntrummet

I hissen på väg upp till våning 12 skulle vi givetvis stanna vid varje möjligt stopp. På grund av ombyggnad av hissarna går de bara sisådär var femte minut. Övervägde att gå upp till högsta våningen. Men inte. Så, istället: rusar in till receptionen flera minuter sen. Det straffar sig: trots att jag hade tid 13:40 kom jag inte till förrän 14:45. Däremellan massa Vagabond.

Höjdpunkter: mittemot mig äldre herre, läser "Gods & Gårdar".
Jag har alltid undrat vem som läser "Gods & Gårdar".

Men i väntrummet är alla lika.