Pust

Nej. Nu tar jag helg! Veckans intensiva arbete framför skärmen, plus allt det där andra i livet som man aldrig kommer i från, har skapat en viss huvudvärk såhär den första arbetsveckan efter semester. Det är intressant att man även som frilans försöker återskapa kontorsarbetets nine to five a la Dolly Parton. Det där med rutiner. Men eftersom jag vet att även kontorsarbetare smiter tidigt på fredagar gör även jag det. Hoppas chefen inget märker.

I stället helg: fika, Cats on fire på Debaser, spelkväll hos I&A, och någonstans däremellan hoppas jag kunna öppna paketet som Adlibris postat till mig: "Brideshead revisited", såklart. Det tog tid att hitta ett ex som inte hade filmen på omslaget, ja, pretto, men herregud, det är ju serien som jag älskar. En serie som lånat sitt allra vackraste stoff från romanen, såklart, som en filmbok snarare än ljudbok. Berättarrösten känns direkt igen.

Eller som det första kapitlet:

"I have been here before", I said; I had been there before; first with Sebastian more than twenty years ago on a cloudless day in June, when the ditches were white with fool's-parsley and meadowsweet and the air heavy with all the scents of summer; it was a day of peculiar splendour, such as our climate affords once or twice a year, when leaf and flower and bird and sun-lit stone and shadow seem to proclaim the glory of God; and though I had been there so often, in so many moods, it was to that first visit that my heart returned on this, my latest."

(Man måste avundas dem som vågar använda semikolon, och som dessutom tycks göra det korrekt.)