Eller om jag får tillåtas citera Coupland, den gamla räven: "lessness: a philosophy whereby one reconciles oneself with diminishing expectations of material wealth: 'I've given up wanting to make a killing or be a bigshot. I just want to find happiness and maybe open up a little roadside cafe in Idaho''"
Så tänker jag på ordet statusproletär: den som skriver i fina tidningar för låga arvoden. Som jag förstått det, utan egen erfarenhet, är SvD ett klassiskt exempel. Lessness?
Senast i dag fick jag ett erbjudande om gratisarbete - inte journalistiskt, mer åt Fairtradehållet. Frågan är då om hur mycket statusproletär man är. Ganska mycket, tror jag.
Ett annat, mer journalistiskt uppdrag, tangerar även det min smärtgräns, jag anar att Journalistförbundet skulle rasa. Ett skambud. Tacka ja eller nej? Egentligen vill jag alltid ha en krona per tecken. Minst. Det handlar ju inte bara om mig - det handlar ju om en hel yrkeskår och om mitt och allas vårt motstånd mot arvodesdumpning. Det finns ju trots allt frilansrekommendationer.
Dessutom. Har man en gång sett ett schyst arvode rinna in på plusgirot (tack, dagstidningarna!) är det svårt att halvera. Väldigt svårt. Samtidigt kan man ju tala om alternativkostnad - om man ändå inte fått något annat uppdrag den veckan, kan man ju lika gärna ta det lågavlönade? Men. Principerna då?
Fast vem vill vara fattig med bara principer på banken.
Frilansgrubbel.
Och nu. Nu ska jag fortsätta läsa min barndomsidol Peter Singer och hans klassiker "Djurens frigörelse". Jag har inte vågat öppna den sedan den fick mig att sluta äta fisk för många år sedan, inte heller sedan jag hade högläsning om djurförsök för C (det var den och SCUM Manifest). Med risk för att det inte blir någon påsklax för mig i år... så ger jag den en ny chans. Den är lovande. Än så länge.
Sedan påsk i Skillinge.
Och på måndag kommer jag att trycka på play igen och säga så här:
SPRING CLEANING
STARTS WITH FRESH AIR IN YOUR HEAD - LOESJE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar