Insikt

När jag gick på gymnasiet var de ändlösa korridorernas väggar fyllda med så kallade motivational posters (men också Amnestyposters av olika slag, eller vad sägs om affischen som kritiserade Sovjets invasion av Afghanistan?). Jag minns särskilt in: "Det spelar ingen roll hur snabbt man springer - om man springer på fel håll." Bilden var på ett par sneakers. Man kan ju verkligen fråga sig hur inspirerande och motivational det var. Men ändå.

Jag har sprungit rätt fort de senaste åren. Även om jag uppnått ungefär det jag ville, sett till vad jag ville plugga och vilka poäng som jag ville ta, är det först nu som jag känner att jag springer på rätt håll. Eller åtminstone ser någon form av mållinje, något efter studierna. För det är först nu jag inte bara tänker på vad jag vill plugga, vad som är kul, utan också vad jag vill göra. På ett betydligt mer konkret, inspirerande och genuint plan.

Ja, jag vet vad jag vill göra! Och jag tror att det är möjligt.

Cynicism out the window.