Gott nytt universitetsår!

TictacTack. Och Kinderäggchoklad. Det var de icke-italienska godsaker jag fastnade för (förutom foccacia, pizza, mozzarella, pasta, olivolja, salladsdressing...) i Italien. Vi susade genom södra Frankrike, norra Italien och bubblaren Praha under våra två veckor på räls.

Min reseberättelse kommer att bli sanslöst långrandig när jag väl får chansen, men for now räcker det att med att säga att jag faktiskt, med mina egna ögon, sett gondolerna i Venedig såväl som det lutande tornet i Pisa (ja, det lutade faktiskt!). Jag och C har alltså prickat av flertalet sights i vår medtagna Lonely Planet Italy. Och vi har åkt sanslöst mycket tåg.

Viktigare saker finns på näthinnan, åtminstone viktigare i detta nu, det är kursstart, jobb och det lilla ideella som finns kvar (finns något?).

På fredag åker jag till Stockholm. Vi tog nattåget från Berlin igår, och när vi vaknade upp i Malmö klockan åtta i morse insåg vi inte riktigt vad som skett: men vi hade susat rakt in i hösten.

Septemberyra.

let the tågluff begin

Om ett par timmar sitter vi på tåget mot Hamburg, därifrån tar vi nattåget till Paris och sedan tillbringar vi ett par timmar i the capital of love innan vi åker vidare till Aix-en-Provence (därefter: Florens, Cinque Terre, Venedig, Prag). Allt vore frid och fröjd om det inte vore för min nesliga förkylning som artar sig i halsont och en hosta som garanterat kommer att väcka de övriga fyra som delar vår nattkupé. Om man med ren viljekraft kan tvinga bort ett virus är det i alla fall vad jag kommer att göra. Dammit.

Åter igen, förhoppningsvis hostfri, den 31 augusti. Sedan börjar hösten. Det ska bli kul.

Ses då!

Feberyra

Kom hem från öl (läs: cola) på Möllan igår och tempen visade på över 39 graders feber. Fake it til you make it kallas det, eller så var det bara så roligt som det kändes. En härlig kväll kan bedöva all världens febriga känslor, som sedan inte tillåts blomma ut förrän på nattbussen hem.

Den här sjukan passar inte alls in i min kalender. Två dagar kvar på NE och det finns en del kvar att pyssla med, förutom det sorgliga i uttrycket "clean out my desk". I morgon eftermiddag har jag optimistiskt nog bokat in en fika med brysselvännen, och alldeles för sent insåg jag att det krockade med tvättiden. Och när i all världen ska jag hinna baka snoddas?! Avskedskaka var ordet sa Bull.

På måndag åker vi ut i Europa på tågluff. Mina drömmar resa. Men allt som ska hinnas med innan dess gör mig lika matt som febern. Tågluffen är i alla fall en bra bromskloss som hindrar mina tankar från att flyga iväg till september, och med det tankar på utbildningar som jag ska hålla, Stockholmsutbildningen som jag ska gå, bokmässan i Göteborg, reportage jag ska sälja och ny kurs, tankar som annars skulle pumpa upp mitt stresskadade adrenalin.

Det låter kanske sjukt (no pun intended), men ibland gillar jag att ha feber. Inte för hög, men tillräckligt för att man kan sova bort en dag på soffan utan dåligt samvete, tillräckligt för att äta vaniljglass framför West Wing. Tillräckligt för att inte orka fundera på annat än Ipren och varma tofflor.

Och lite Georgien. Men bara lite.

Slavery or forced labour

För alla som suktar efter ett jobb i den ideella sektorn (eller byt ut mot valfri möjlig karriärväg), och undrar hur man någonsin ska få betalt för att göra något som alla - inklusive en själv - redan gör gratis:

Stuff white people like: Unpaid internships.