Skärvor

Helg. Underbara, fantastiska helg. Lovely. Nu blir det "Middlesex" för hela slanten, "Middlesex" och sköna promenader i mina nyinköpta Ecco. Fredagskväll. Vi lagade potatisgratäng och marinerade quornfiléer, pratade om livet, karriären och bokhyllor. Höstigt, men så har vatten också fuktat våra jeans och jackor hela dagen, i lätta, sommarvarma, ösregn. Fredagdag. Jag och F gick på stan, hittade varsitt par skor och drack varma dryckor på Espresso House, fast varmt och varmt, mesljummet. Helg. Lovely.

I veckan har trycksvärtan fortsatt färga mina fingerspetsar, men det mest fascinerande jag läst om har ändå varit artikeln om den ryska tsarfamiljen. Sedan 1991 har större delen av tsarfamiljen varit identifierad, men man saknade två: sonen Aleksej och dottern Maria. Fast en del hävdade att det var Anastasia, och inte Maria, som var den saknade systern. Anastasia! Har ni läst om legenden, sett Disneyfilmen, fascinerats av ödet? Att hon skulle leva, att det var en kvinna som till sin död (på 80-talet!) hävdade att hon var Anastasia, blev inbjuden till kungahus i Europa, höll fast vid sin historia.

Och jag vet inte, jag kan inte beskriva det som något annat än en lätt besvikelse. Alla dog. Alla mördades den där natten 1918, och trots att jag inte är någon ivrig påhejare av tsaren, kan jag ändå säga att jag sörjer förlusten av myten, av dramatiken, av något som kunde ha varit men som inte blev. Två skelett och en DNA-analys. Det var det enda som krävdes för att döda en av 1900-talets mest fascinerande myter.

Det bästa är ändå, som man kan läsa i artikeln i SvD, inte att tsaren toppar listan över landets mest populära historiska personer. Det är att Josef Stalin är god tvåa. Stalin! My god, ska vi avguda Pinochet också, när vi ändå håller på?

Men myten, åh. Romantiskt!

hårdkokt cohen

kokt ägg. jag älskar kokt ägg. det är en ny fascination och jag vet inte om det är min kropp som skriker efter animaliskt protein, men gott är det.

när jag inte äter kokt ägg, åker jag tåg, kontorsjobbar, skriver, läser, tänker, tittar på det skånska landskapet. ärligt, jag kan knappt slita mig från jobbet. jag är en ordperfektionist. och när jag inte skriver egna ord läser jag andras, dn och svd tills jag får trycksvärta på händerna, och när jag är ledig är det fantastiska, underbara jeffrey eugenides "middlesex" som gäller, för jag faller stenhårt för det episka berättandet (det där som oates stod för innan hon snöade in på sex och våld), och i övrigt: planer inför den sommar som är kvar och tankar på det som varit.

lovade t. några ord om cohen, och det börjar blekna så jag får skynda mig: l.cohen var en elegant och stilig herre med hatt, han hade tre kvinnor som sjöng kör (the sublime Webb sisters och en fantastisk Sharon Robinson) och ett fantastiskt band bakom sig.

han sjöng alla klassikerna, inget från senaste skivan, och han gjorde det med orden: thank you for keeping my songs alive. han spelade i tre timmar och han såg ut att älska varje stund precis som vi gjorde, för i ett av extranumret inledde han med ett "i tried to leave you" och ett snett leende. en del låttexter verkade han nästan lite generad över, om man är över 70 är det inte lika lätt att sjunga om det opassande... men på sofiero fanns inget mörker, bara picknickfilt och en korg med vindruvor.

det var en fantastisk kväll - solen sken, det var gräs, det var grönt, det var l.cohen på scen. det enda som fallerade var skånetrafiken, som inte riktigt klarade trycket när 2000 personer skulle ta bussen till sofiero. my god, har aldrig stått i en 50m lång busskö förut. så... svenskt.

nästa konsert blir på way out west i göteborg. någon som ska dit? (kom!)

Bloggpausen

Jag bloggar inte like I used to. Om jag gjorde det skulle jag berätta om en fantastisk Cohen på Sofiero, en elegant gentleman med hatt, blå himmel, kärlek, om varm choklad med äggmacka, om att läsa SvD och DN varje dag, om oväntade besök, om att jobba på stället som kommer göra mig till en världsetta i TP, om att läsa Middlesex på balkongen, om en helg i Blekinge med vänner, om allt jag numera vet om socker, om att åka tåg, promenader som blir till omvägar när broar stänger, om att gå på bibliotek och inse att de enda böcker man vill låna är sådana man redan har i bokhyllan, om att gå från jobbet vid lunch, om att köpa biljetter till Way out West, om att köpa tågbiljetter till Stockholm, om hur hösten redan börjar bokas in med flera ambassadörsutbildningar, om hur framtidens helger redan försvinner, om att läsa barnbok med A i knäet, om att cykla till stationen på under tio minuter, om att sluta ta hissen och istället promenera fem våningar, om Sex and the City, the movie...

allt det där skulle jag berätta. Om jag hann, om jag orkade.

Om inte text var mitt sommarjobb. My, oh my.
You won't hear me complain.

Nu: Middlesex i fåtöljen, Leonard Cohen i högtalarna och en kärlek i soffan.