Jag kom att tänka på en gammal bekant. Vad gör hen nu, funderade jag. Snabbt. Facebook. Bingo! Tänkte skicka ett mejl. Men först. Vidare till hens blogg via länk i profilen. Efter ett par klick vet jag mer än jag borde. Om mörker och ett liv som gått snett. Stängde ned fönstret.
Klickade bort vännen. Så snabbt det kan gå.
Förlåt, men jag har tillräckligt, jag har så det räcker och blir över ändå.
En annan fundering över Facebook: hur alla människor som vi har försökt glömma och ta bort ur våra liv återkommer på bilder i vänners gallerier, hur vi inte kan radera men ändå uppenbarligen kan radera, kvickt med ett klick.
Natten på landet
8 år sedan
4 kommentarer:
jag har aldrig förstått det där med facebook. Känns som en rätt onödig grej, vad är det för fel på att skicka ett brev?
Brev är underskattade! Den långsamma kommunikationen överhuvudtaget - bortom Facebook, MSN, etc - är underskattad. Mer sådant. Det behövs.
personen i fråga hade säkert uppskattat att bli kontaktad, men jag förstår dilemmat med att open a can of worms.
men ur ett miljöperspektiv måste jag ändå slå ett slag för facebooken, dock med risk för att sila mycket små mygg och svälja väldiga kameler.
Skicka en kommentar